Žalmy 88
1 Píseň a žalm synů Chóre, přednímu zpěváku na machalat k zpívání, vyučující, složený od Hémana Ezrachitského. Hospodine, Bože spasení mého, ve dne i v noci k tobě volám.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Vstupiž před oblíčej tvůj modlitba má, nakloň ucha svého k volání mému.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Počten jsem mezi ty, kteříž se dostávají do jámy; připodobněn jsem člověku beze vší síly.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Mezi mrtvé jsem odložen, jako zmordovaní ležící v hrobě, na něž nezpomínáš více, kteříž od ruky tvé vyhlazeni jsou.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Spustils mne do jámy nejzpodnější, do nejtemnějšího a nejhlubšího místa.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Dolehla na mne prchlivost tvá, a vším vlnobitím svým přikvačil jsi mne. (Sélah)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Daleko jsi vzdálil mé známé ode mne, jimž jsi mne velice zošklivil, a tak jsem sevřín, že mi nelze nijakž vyjíti.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Zrak můj hyne trápením; na každý den vzývám tě, Hospodine, ruce své před tebou rozprostíraje.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Zdali před mrtvými učiníš zázrak? Aneb vstanou-liž mrtví, aby tě oslavovali? (Sélah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 I zdali bude ohlašováno v hrobě milosrdenství tvé, a pravda tvá v zahynutí?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Zdaliž v známost přichází ve tmách div tvůj, a spravedlnost tvá v zemi zapomenutí?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Já pak, Hospodine, k tobě volám, a každého jitra předchází tě modlitba má.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Pročež, ó Hospodine, zamítáš mne, a tvář svou skrýváš přede mnou?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Ztrápený jsem, jako hned maje umříti od násilí; snáším hrůzy tvé, a děsím se.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Hněv tvůj přísný na mne se obořil, a hrůzy tvé krutě sevřely mne.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Obkličují mne jako voda, na každý den obstupují mne hromadně.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Vzdálil jsi ode mne přítele a tovaryše, a známým svým jsem ve tmě.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
