Žalmy 78
1 Vyučující, Azafovi. Pozoruj, lide můj, zákona mého, nakloňte uší svých k slovům úst mých.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 Otevru v podobenství ústa svá, vypravovati budu přípovídky starobylé.
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Co jsme slýchali i poznali, a co nám otcové naši vypravovali,
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 Nezatajíme toho před syny jejich, kteříž budoucím potomkům svým vypravovati budou chvály Hospodinovy, ano i moc jeho a divné skutky jeho, kteréž činil.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 Neboť jest vyzdvihl svědectví v Jákobovi, a zákon vydal v Izraeli, což přikázal otcům našim, aby v známost uvodili synům svým,
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 Aby to poznal věk potomní, synové, kteříž se zroditi měli, a ti povstanouce, aby vypravovali dítkám svým,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 Aby pokládali v Bohu naději svou, a nezapomínali se na skutky Boha silného, ale ostříhali přikázaní jeho,
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 Aby nebývali jako otcové jejich, pokolení zpurné a protivné, národ, kterýž nenapravil srdce svého, a nebyl věrný Bohu silnému duch jeho.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 Jako synové Efraim zbrojní, ač uměle z lučiště stříleli, však v čas boje zpět se obrátili,
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 Nebo neostříhali smlouvy Boží, a v zákoně jeho zpěčovali se choditi.
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 Zapomenuli se na činy jeho, a na divné skutky jeho, kteréž jim ukázal.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Před otci jejich činil divy v zemi Egyptské, na poli Soan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 Rozdělil moře, a převedl je; učinil, aby stály vody jako hromada.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 Vedl je ve dne v oblace, a každé noci v jasném ohni.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 Protrhl skály na poušti, a napájel je jako z propastí velikých.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 Vyvedl potoky z skály, a učinil, aby vody tekly jako řeky.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 A však vždy přičíněli hříchů proti němu, a popouzeli Nejvyššího na poušti.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 A pokoušeli Boha silného v srdci svém, žádajíce pokrmu podlé líbosti své.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 A mluvili proti Bohu, řkouce: Zdaliž bude moci Bůh silný připraviti stůl na této poušti?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Aj, udeřilť jest v skálu, a tekly vody, a řeky se rozvodnily. Zdali také bude moci dáti chleba? Zdali nastrojí masa lidu svému?
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 A protož uslyšav Hospodin, rozhněval se, a oheň zažžen jest proti Jákobovi, a prchlivost vstoupila na Izraele,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Proto že se nedověřili Bohu, a neměli naděje v spasení jeho,
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Ačkoli rozkázal oblakům shůry, a průduchy nebeské otevřel,
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 A dštil na ně mannou ku pokrmu, a obilé nebeské dával jim.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Chléb mocných jedl člověk, seslal jim pokrmů do sytosti.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 Obrátil vítr východní u povětří, a přivedl mocí svou vítr polední.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 I dštil na ně masem jako prachem, a ptactvem pernatým jako pískem mořským.
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 Spustil je do prostřed vojska jejich, a všudy vůkol stanů jejich.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 I jedli, a nasyceni jsou hojně, a dal jim to, čehož žádali.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 Ještě nevyplnili žádosti své, ještě pokrm byl v ústech jejich,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 A v tom prchlivost Boží připadla na ně, a zbil tučné jejich, a přední Izraelské porazil.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 S tím se vším vždy ještě hřešili, a nevěřili předivným skutkům jeho.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 A protož dopustil na ně, že marně skonali dny své, a léta svá s chvátáním.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 Když je hubil, jestliže ho hledali, a zase k Bohu silnému hned na úsvitě se navraceli,
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 Rozpomínajíce se na to, že Bůh byl skála jejich, a Bůh silný nejvyšší vykupitel jejich:
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 (Ačkoli mu s pochlebenstvím mluvili ústy svými, a jazykem svým lhali jemu.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 A srdce jejich nebylo upřímé před ním, aniž se věrně měli v smlouvě jeho),
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 On jsa milosrdný, odpouštěl nepravosti jejich, a nezahladil jich; častokrát odvracel hněv svůj, a nevzbuzoval vší zůřivosti své.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 Nebo pamatoval, že jsou tělo, vítr, kterýž odchází, a nenavracuje se zase.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 Kolikrát jsou ho dráždili na poušti, a k bolesti přivodili na pustinách.
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Týž i týž navracujíce se, pokoušeli Boha silného, a svatému Izraelskému cíle vyměřovali.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 Nepamatovali na moc jeho, a na ten den, v kterémž je vysvobodil z ssoužení,
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 Když činil v Egyptě znamení svá, a zázraky své na poli Soan,
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 Když obrátil v krev řeky a potoky jejich, tak že jich píti nemohli.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 Dopustil na ně směsici žížal, aby je žraly, a žáby, aby je hubily.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 A dal chroustům úrody jejich, a úsilí jejich kobylkám.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 Stloukl krupami réví jejich, a stromy fíkové jejich ledem.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 Vydal krupobití na hovada jejich, a na dobytek jejich uhlí řeřavé.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 Poslal na ně prchlivost hněvu svého, rozpálení, zůřivost i ssoužení, dopustiv na ně anděly zlé.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 Uprostrannil stezku prchlivosti své, neuchoval od smrti duše jejich, ano i na hovada jejich mor dopustil.
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 A pobil všecko prvorozené v Egyptě, prvotiny síly v staních Chamových.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 Ale lid svůj vyvedl jako ovce, a vodil se s nimi jako s stádem po poušti.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 Vodil je v bezpečnosti, tak že nestrašili, nepřátely pak jejich přikrylo moře,
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 Až je přivedl ku pomezí svatosti své, na horu tu, kteréž dobyla pravice jeho.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 Vyhnav před tváří jejich národy, způsobil to, aby jim na provazec dědictví jejich přišli, a aby přebývala v staních jejich pokolení Izraelská.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Však vždy předce pokoušeli a dráždili Boha nejvyššího, a svědectví jeho neostříhali.
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 Ale zpět odšedše, převráceně činili, jako i předkové jejich; uchýlili se jako mylné lučiště.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 Nebo popouzeli ho výsostmi svými, a rytinami svými k horlení přivedli jej.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 Slyšel Bůh, a rozhněval se, a u velikou ošklivost vzal Izraele,
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 Tak že opustiv příbytek v Sílo, stánek, kterýž postavil mezi lidmi,
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 Vydal v zajetí sílu svou, a slávu svou v ruce nepřítele.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 Dal pod meč lid svůj, a na dědictví své se rozhněval.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Mládence jeho sežral oheň, a panny jeho nebyly chváleny.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Kněží jejich od meče padli, a vdovy jejich neplakaly.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Potom pak procítil Pán jako ze sna, jako silný rek, kterýž po víně sobě vykřikuje.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 A ranil nepřátely své po zadu, a u věčné pohanění je vydal.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Ačkoli pak pohrdl stánkem Jozefovým, a pokolení Efraimova nevyvolil,
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 Však vyvolil pokolení Judovo, horu Sion, kterouž zamiloval.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 A vystavěl sobě, jako hrad vysoký, svatyni svou, jako zemi, kterouž utvrdil na věky.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 A vyvolil Davida služebníka svého, vzav jej od chlévů stáda.
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 Když chodil za ovcemi březími, zavedl jej, aby pásl Jákoba, lid jeho, a Izraele, dědictví jeho.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 Kterýž pásl je v upřímnosti srdce svého, a zvláštní opatrností rukou svých vodil je.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
