Žalmy 73
1 Žalm Azafovi. Jistě žeť jest Bůh dobrý Izraelovi, těm, kteříž jsou čistého srdce.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Ale nohy mé téměř se byly ušinuly, o málo, že by byli sklouzli krokové moji,
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Když jsem horlil proti bláznivým, vida štěstí nešlechetných.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Nebo nebývají vázáni až k smrti, ale zůstává v cele síla jejich.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 V práci lidské nejsou, a s lidmi trestáni nebývají.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Protož otočeni jsou pýchou jako halží, a ukrutností jako rouchem ozdobným přiodíni.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Vysedlo tukem oko jejich; majíce hojnost nad pomyšlení srdce,
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Rozpustilí jsou, a mluví zlostně, o nátisku velmi pyšně mluví.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Stavějí proti nebi ústa svá, a jazyk jejich po zemi se vozí.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 A protož na to přichází lid jeho, když se jim vody až do vrchu nalívá,
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Že říkají: Jakť má o tom věděti Bůh silný? Aneb zdaž jest to známé Nejvyššímu?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Nebo aj, ti bezbožní jsouce, mají pokoj v světě, a dosahují zboží.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Nadarmo tedy v čistotě chovám srdce své, a v nevinnosti ruce své umývám.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 Poněvadž každý den trestán bývám, a kázeň přichází na mne každého jitra.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Řeknu-li: Vypravovati budu věci takové, hle, rodina synů tvých dí, že jsem jim křiv.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Chtěl jsem to rozumem vystihnouti, ale vidělo mi se pracno.
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Až jsem všel do svatyní Boha silného, tu jsem srozuměl poslední věci jejich.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Jistě že jsi je na místech plzkých postavil, a uvržeš je v spustliny.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Aj, jakť přicházejí na spuštění jako v okamžení! Mizejí a hynou hrůzami,
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Jako snové tomu, kdož procítí; Pane, když je probudíš, obraz ten jejich za nic položíš.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Když zhořklo srdce mé, a ledví má bodena byla,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 Nesmyslný jsem byl, aniž jsem co znal, jako hovádko byl jsem před tebou.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 A však vždycky jsem byl s tebou, nebo jsi mne ujal za mou pravici.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Podlé rady své veď mne, a potom v slávu přijmeš mne.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Kohož bych měl na nebi? A mimo tebe v žádném líbosti nemám na zemi.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Ač tělo i srdce mé hyne, skála srdce mého, a díl můj Bůh jest na věky.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Nebo aj, ti, kteříž se vzdalují tebe, zahynou; vytínáš ty, kteříž cizoloží odcházením od tebe.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Ale mně nejlépe jest přídržeti se Boha; pročež skládám v Panovníku Hospodinu doufání své, abych vypravoval všecky skutky jeho.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
