Žalmy 73
1 Žalm Azafovi. Jistě žeť jest Bůh dobrý Izraelovi, těm, kteříž jsou čistého srdce.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Ale nohy mé téměř se byly ušinuly, o málo, že by byli sklouzli krokové moji,
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Když jsem horlil proti bláznivým, vida štěstí nešlechetných.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Nebo nebývají vázáni až k smrti, ale zůstává v cele síla jejich.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 V práci lidské nejsou, a s lidmi trestáni nebývají.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Protož otočeni jsou pýchou jako halží, a ukrutností jako rouchem ozdobným přiodíni.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Vysedlo tukem oko jejich; majíce hojnost nad pomyšlení srdce,
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Rozpustilí jsou, a mluví zlostně, o nátisku velmi pyšně mluví.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Stavějí proti nebi ústa svá, a jazyk jejich po zemi se vozí.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 A protož na to přichází lid jeho, když se jim vody až do vrchu nalívá,
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Že říkají: Jakť má o tom věděti Bůh silný? Aneb zdaž jest to známé Nejvyššímu?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Nebo aj, ti bezbožní jsouce, mají pokoj v světě, a dosahují zboží.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Nadarmo tedy v čistotě chovám srdce své, a v nevinnosti ruce své umývám.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Poněvadž každý den trestán bývám, a kázeň přichází na mne každého jitra.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Řeknu-li: Vypravovati budu věci takové, hle, rodina synů tvých dí, že jsem jim křiv.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Chtěl jsem to rozumem vystihnouti, ale vidělo mi se pracno.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Až jsem všel do svatyní Boha silného, tu jsem srozuměl poslední věci jejich.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Jistě že jsi je na místech plzkých postavil, a uvržeš je v spustliny.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Aj, jakť přicházejí na spuštění jako v okamžení! Mizejí a hynou hrůzami,
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Jako snové tomu, kdož procítí; Pane, když je probudíš, obraz ten jejich za nic položíš.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Když zhořklo srdce mé, a ledví má bodena byla,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Nesmyslný jsem byl, aniž jsem co znal, jako hovádko byl jsem před tebou.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 A však vždycky jsem byl s tebou, nebo jsi mne ujal za mou pravici.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Podlé rady své veď mne, a potom v slávu přijmeš mne.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Kohož bych měl na nebi? A mimo tebe v žádném líbosti nemám na zemi.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Ač tělo i srdce mé hyne, skála srdce mého, a díl můj Bůh jest na věky.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Nebo aj, ti, kteříž se vzdalují tebe, zahynou; vytínáš ty, kteříž cizoloží odcházením od tebe.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Ale mně nejlépe jest přídržeti se Boha; pročež skládám v Panovníku Hospodinu doufání své, abych vypravoval všecky skutky jeho.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
