Žalmy 60

1 Přednímu z kantorů na šušan eduth, zlatý žalm Davidův, k vyučování, Když válku vedl proti Syrii Naharaim, a proti Syrii Soba, kdyžto navrátil se Joáb, pobiv Idumejských v údolí slaném dvanácte tisíců. Bože, zavrhl jsi byl nás, roztrhls nás a hněvals se, navratiž se zase k nám.

För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

2 Zatřásl jsi byl zemí a roztrhls ji, uzdraviž rozsedliny její, neboť se chvěje.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

3 Ukazoval jsi lidu svému tvrdé věci, napájels nás vínem zkormoucení.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

4 Ale nyní dal jsi těm, kteříž se tebe bojí, korouhev, aby ji vyzdvihli pro pravdu tvou. (Sélah)

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

5 Ať jsou vysvobozeni milí tvoji, zachovávejž jich pravicí svou, a vyslyš mne.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

6 Bůh mluvil skrze svatost svou, veseliti se budu, budu děliti Sichem, a údolí Sochot rozměřím.

Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

7 Můjť jest Galád, můj i Manasses, a Efraim síla hlavy mé, Juda učitel můj.

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

8 Moáb medenice k umývání mému, na Edoma uvrhu obuv svou, proti mně, Palestino, trub.

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

9 Kdo mne uvede do města ohraženého? Kdo mne zprovodí až do Idumee?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

10 Zdali ne ty, ó Bože, kterýž jsi nás byl zavrhl, a nevycházels, Bože, s vojsky našimi?

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

11 Uděliž nám pomoci před nepřítelem, nebo marná jest pomoc lidská.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

12 V Bohu udatně sobě počínati budeme, a onť pošlapá nepřátely naše.

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.