Žalmy 60

1 Přednímu z kantorů na šušan eduth, zlatý žalm Davidův, k vyučování, Když válku vedl proti Syrii Naharaim, a proti Syrii Soba, kdyžto navrátil se Joáb, pobiv Idumejských v údolí slaném dvanácte tisíců. Bože, zavrhl jsi byl nás, roztrhls nás a hněvals se, navratiž se zase k nám.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Zatřásl jsi byl zemí a roztrhls ji, uzdraviž rozsedliny její, neboť se chvěje.

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Ukazoval jsi lidu svému tvrdé věci, napájels nás vínem zkormoucení.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Ale nyní dal jsi těm, kteříž se tebe bojí, korouhev, aby ji vyzdvihli pro pravdu tvou. (Sélah)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 Ať jsou vysvobozeni milí tvoji, zachovávejž jich pravicí svou, a vyslyš mne.

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Bůh mluvil skrze svatost svou, veseliti se budu, budu děliti Sichem, a údolí Sochot rozměřím.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Můjť jest Galád, můj i Manasses, a Efraim síla hlavy mé, Juda učitel můj.

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moáb medenice k umývání mému, na Edoma uvrhu obuv svou, proti mně, Palestino, trub.

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Kdo mne uvede do města ohraženého? Kdo mne zprovodí až do Idumee?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Zdali ne ty, ó Bože, kterýž jsi nás byl zavrhl, a nevycházels, Bože, s vojsky našimi?

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Uděliž nám pomoci před nepřítelem, nebo marná jest pomoc lidská.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 V Bohu udatně sobě počínati budeme, a onť pošlapá nepřátely naše.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.