Žalmy 49
1 Přednímu kantoru z synů Chóre, žalm. Slyšte to všickni národové, pozorujte všickni obyvatelé zemští.
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 Tak z lidu obecného, jako z povýšených, tak bohatý, jako chudý.
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 Ústa má mluviti budou moudrost, a přemyšlování srdce mého rozumnost.
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 Nakloním k přísloví ucha svého, a při harfě vykládati budu přípovídku svou.
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 I proč se báti mám ve dnech zlých, aby nepravost těch, kteříž mi na paty šlapají, mne obklíčiti měla?
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 Kteříž doufají v svá zboží, a množstvím bohatství svého se chlubí.
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 Žádný bratra svého nijakž vykoupiti nemůže, ani Bohu za něj dáti mzdy vyplacení,
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 (Neboť by velmi drahé musilo býti vyplacení duše jejich, protož nedovedeť toho na věky),
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 Aby živ byl věčně, a neviděl porušení.
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 Nebo se vídá, že i moudří umírají, blázen a hovadný člověk zaroveň hynou, zboží svého i cizím zanechávajíce.
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 Myšlení jejich jest, že domové jejich věční jsou, a příbytkové jejich od národu do pronárodu; pročež je po krajinách nazývají jmény svými.
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 Ale člověk v slávě netrvá, jsa podobný hovadům, kteráž hynou.
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 Taková snažnost jejich jest bláznovstvím při nich, však potomci jejich ústy svými to schvalují. (Sélah)
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
14 Jako hovada v pekle skladeni budou, smrt je žráti bude, ale upřímí panovati budou nad nimi v jitře; způsob pak oněchno aby zvetšel, z příbytku svého octnou se v hrobě. (Sheol h7585)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Neboj se, když by někdo zbohatl, a když by se rozmnožila sláva domu jeho.
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 Při smrti zajisté ničeho nevezme, aniž sstoupí za ním sláva jeho.
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 Ačťkoli duši své, pokudž jest živ, lahodí; k tomu chválí jej i jiní, když sobě čistě povoluje:
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 A však musí se odebrati za věkem otců svých, a na věky světla neuzří.
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 Summou: Èlověk jsa ve cti, neusrozumí-li sobě, bývá učiněn podobný hovadům, kteráž hynou.
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
