< Žalmy 46 >
1 Přednímu kantoru z synů Chóre, píseň na alamot. Bůh jest naše útočiště i síla, ve všelikém ssoužení pomoc vždycky hotová.
En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.
2 A protož nebudeme se báti, byť se pak i země podvrátila, a zpřevracely se hory do prostřed moře.
Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;
3 Byť i ječely, a kormoutily se vody jeho, a hory se rozrážely od dutí jeho. (Sélah)
Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)
4 Potok a pramenové jeho obveselují město Boží, nejsvětější z příbytků Nejvyššího.
Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.
5 Bůh jest u prostřed něho, nepohneť se; přispějeť jemu Bůh na pomoc hned v jitře.
Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.
6 Když hlučeli národové, a pohnula se království, vydal hlas svůj, a rozplynula se země.
Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.
7 Hospodin zástupů jest s námi, hradem vysokým jest nám Bůh Jákobův. (Sélah)
Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)
8 Poďte, vizte skutky Hospodinovy, jakýchť jest pustin nadělal na zemi.
Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.
9 Přítrž činí bojům až do končin země, lučiště láme, kopí posekává, a vozy spaluje ohněm,
Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.
10 Mluvě: Upokojtež se, a vězte, žeť jsem já Bůh, kterýž vyvýšen budu mezi národy, vyvýšen budu na zemi.
Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.
11 Hospodin zástupů jest s námi, hradem vysokým jest nám Bůh Jákobův. (Sélah)
Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)