Žalmy 38
1 Žalm Davidův k připomínání. Hospodine, v prchlivosti své netresci mne, ani v hněvě svém kárej mne.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Nebo střely tvé uvázly ve mně, a ruka tvá na mne těžce dolehla.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Nic není celého v těle mém pro tvou hněvivost, nemají pokoje kosti mé pro hřích můj.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Nebo nepravosti mé vzešly nad hlavu mou, jako břímě těžké nemožné jsou mi k unesení.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Zahnojily se, a kyší rány mé pro bláznovství mé.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Pohrbený a sklíčený jsem náramně, každého dne v smutku chodím.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Nebo ledví má plná jsou mrzkosti, a nic není celého v těle mém.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Zemdlen jsem a potřín převelice, řvu pro úzkost srdce svého.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Pane, před tebou jest všecka žádost má, a vzdychání mé není před tebou skryto.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Srdce mé zmítá se, opustila mne síla má, i to světlo očí mých není se mnou.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Ti, kteříž mne milovali, a tovaryši moji, štítí se ran mých, a příbuzní moji zdaleka stojí.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Ti pak, kteříž stojí o bezživotí mé, osídla lécejí, a kteříž mého zlého hledají, mluví převráceně, a přes celý den lest a chytrost smýšlejí.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Ale já jako hluchý neslyším, a jako němý, kterýž neotvírá úst svých;
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Tak jsem, jako člověk, kterýž neslyší, a v jehož ústech není žádného odporu.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Nebo na tě, Hospodine, očekávám, ty za mne odpovíš, Pane Bože můj.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Nebo jsem řekl: Ať se neradují ze mne, poklesla-li by se noha má, ať se pyšně nepozdvihují nade mnou,
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Poněvadž k snášení bíd hotov jsem, anobrž bolest má vždycky jest přede mnou.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 A že nepravosti své vyznávám, a pro hřích svůj tesklím.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Pročež nepřátelé moji veseli jsouce, silí se, a rozmnožují se ti, kteříž mne bez příčiny nenávidí.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 A zlým za dobré mi se odplacujíce, činí mi protivenství, proto že dobrého následuji.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Neopouštějž mne, Hospodine Bože můj, nevzdalujž se ode mne.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Přispěj k spomožení mému, Pane spasení mého.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
