Žalmy 35

1 Žalm Davidův. Suď se, Hospodine, s těmi, kteříž se se mnou soudí; bojuj proti těm, kteříž proti mně bojují.

En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

2 Pochyť štít a pavézu, a povstaň mi ku pomoci.

Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

3 Vezmi i kopí, a vyjdi vstříc těm, kteříž táhnou proti mně. Rciž duši mé: Spasení tvé jáť jsem.

Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

4 Nechať se zahanbí a zapýří ti, kteříž hledají duše mé; zpět ať jsou obráceni a zahanbeni ti, kteříž mi zlé obmýšlejí.

Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

5 Ať jsou jako plevy před větrem, a anděl Hospodinův rozptylujž je.

Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

6 Cesta jejich budiž temná a plzká, a anděl Hospodinův stihej je.

Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

7 Nebo jsou bez příčiny polékli v jámě osídlo své, bez příčiny vykopali jámu duši mé.

Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

8 Připadniž na ně setření, jehož se nenadáli, a sít jejich, kterouž ukryli, ať je uloví; s hřmotem ať do ní vpadnou.

Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

9 Duše má pak ať se veselí v Hospodinu, a ať raduje se v spasení jeho.

Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

10 A tuť všecky kosti mé řeknou: Hospodine, kdo jest podobný tobě, ješto vytrhuješ ztrápeného z moci toho, kterýž nad něj silnější jest, tolikéž chudého a nuzného od toho, kterýž ho násilně loupí?

All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

11 Povstávají svědkové lživí, a na to, o čemž nevím, dotazují se mne.

Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

12 Zlým za dobré mi se odplacují, duše mé zbaviti mne chtíce,

De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

13 Ježto já v nemoci jejich pytlem jsem se přiodíval, duši svou postem trápil, a sám u sebe za ně často se modlil.

Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

14 Jako k příteli, jako k bratru vlastnímu jsem chodíval; jakožto ten, kterýž po matce kvílí, smutek nesa, tak jsem se ponižoval.

Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

15 Ale oni z mého zlého radovali se, a rotili se; shromažďovali se proti mně i ti nejnevážnější, o čemž jsem nevěděl; utrhali mi, a nemlčeli.

Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

16 S pokrytci, posměvači, fatkáři škřipěli na mne zuby svými.

Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

17 Pane, dlouho-liž se dívati budeš? Vytrhni duši mou od zhouby jejich, od lvů jedinkou mou.

Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

18 I budu tě oslavovati v shromáždění velikém, ve množství lidu tebe chváliti budu.

Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

19 Nechažť se nade mnou neradují ti, kteříž bezprávně ke mně se nepřátelsky mají; ti, kteříž mne nenávidí bez příčiny, ať nemhourají očima.

Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

20 Neboť nemluví ku pokoji, ale proti pokojným na zemi slova lstivá vymýšlejí.

Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

21 Anobrž rozdírají proti mně ústa svá, a říkají: Hahá, hahá, jižť vidí oko naše.

Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

22 Vidíš ty to, Hospodine, neodmlčujž se, Pane, nevzdalujž se ode mne.

Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

23 Probudiž se a prociť k soudu mému, Bože můj a Pane můj, k obhájení pře mé.

Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

24 Suď mne podlé spravedlnosti své, Hospodine Bože můj, ať se neradují nade mnou.

Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

25 Ať neříkají v srdci svém: Měhoděk duši naší; ať neříkají: Sehltili jsme jej.

Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

26 Ale ať se zahanbí a zapýří všickni radující se mému zlému, v stud a hanbu ať jsou oblečeni ti, kteříž se zpínají proti mně.

Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

27 Ti pak, kteříž mi přejí mé spravedlnosti, ať plésají, a radují se, a ať říkají vždycky: Veleslaven budiž Hospodin, kterýž přeje pokoje služebníku svému.

Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

28 I můj jazyk ohlašovati bude spravedlnost tvou, a na každý den chválu tvou.

Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.