< Žalmy 3 >
1 Žalm Davidův, když utíkal před Absolonem synem svým. Hospodine, jakť jsou mnozí nepřátelé moji! Mnozí povstávají proti mně.
En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
2 Mnozí mluví o duši mé: Nemáť tento žádné pomoci v Bohu.
HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
3 Ale ty, Hospodine, jsi štítem vůkol mne, slávou mou, a kterýž povyšuješ hlavy mé.
Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
4 Hlasem svým volal jsem k Hospodinu, a vyslyšel mne s hory svaté své. (Sélah)
Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
5 Já jsem lehl, a spal jsem, i zas procítil; nebo mne zdržoval Hospodin.
Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. (Sela)
6 Nebuduť se báti mnoha tisíců lidí, kteříž se vůkol kladou proti mně.
Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
7 Povstaniž, Hospodine, zachovej mne, Bože můj, kterýž jsi zbil všech nepřátel mých líce, a zuby bezbožníků zvyrážel.
Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
8 Tvéť, ó Hospodine, jest spasení, a nad lidem tvým požehnání tvé. (Sélah)
Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder. Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. (Sela)