Žalmy 18
1 Přednímu zpěváku, služebníka Hospodinova Davida, kterýž mluvil Hospodinu slova písně této v ten den, v němž ho vysvobodil Hospodin z ruky všech nepřátel jeho i z ruky Saulovy, a řekl: Z vnitřnosti srdce miluji tě, Hospodine, sílo má.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Hospodin skála má a hrad můj, i vysvoboditel můj, Bůh silný můj, skála má, v němž naději skládám, štít můj a roh spasení mého, mé útočiště.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 Chvály hodného vzýval jsem Hospodina, a od nepřátel svých byl jsem vyproštěn.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Obklíčilyť mne byly bolesti smrti, a proudové nešlechetných předěsili mne.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 V úzkosti své vzýval jsem Hospodina, a k Bohu svému volal jsem, i vyslyšel z chrámu svého hlas můj, a volání mé před oblíčejem jeho přišlo v uši jeho.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Tehdy pohnula se a zatřásla země, základové hor pohnuli se, a třásli se pro rozhněvání jeho.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Dým vystupoval z chřípí jeho, a oheň zžírající z úst jeho, od něhož se uhlí rozpálilo.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Nakloniv nebes, sstoupil, a mrákota byla pod nohami jeho.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 A sedě na cherubínu, letěl, letěl na peří větrovém.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Udělal sobě z temností skrýši, vůkol sebe stánek svůj z temných vod a hustých oblaků.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 Od blesku před ním oblakové jeho rozehnáni jsou, krupobití i uhlí řeřavé.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 I hřímal na nebi Hospodin, a Nejvyšší vydal zvuk svůj, i krupobití a uhlí řeřavé.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Vystřelil i střely své, a rozptýlil je, a blýskáním častým porazil je.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 I ukázaly se hlubiny vod, a odkryti jsou základové okršlku pro žehrání tvé, Hospodine, pro dchnutí větru chřípí tvých.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Poslav s výsosti, uchopil mne, vytáhl mne z velikých vod.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Vytrhl mne od nepřítele mého silného, a od těch, kteříž mne nenáviděli, ačkoli silnější mne byli.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Předstihliť jsou mne byli v den trápení mého, ale Hospodin byl mi podpora.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Kterýž vyvedl mne na prostranno, vytrhl mne, nebo mne sobě oblíbil.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých nahradil mi.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Nebo jsem ostříhal cest Hospodinových, aniž jsem se bezbožně strhl Boha svého.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Všickni zajisté soudové jeho jsou přede mnou, a ustanovení jeho neodložil jsem od sebe.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Nýbrž upřímě choval jsem se k němu, a vystříhal jsem se nepravosti své.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Protož odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých, kteráž jest před očima jeho.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Ty, Pane, s milosrdným milosrdně nakládáš, a k člověku upřímému upřímě se máš.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 K sprostnému sprostně se ukazuješ, a s převráceným převráceně zacházíš.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Lid pak ssoužený vysvobozuješ, a oči vysoké snižuješ.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Ty zajisté rozsvěcuješ svíci mou; Hospodin Bůh můj osvěcuje temnosti mé.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Nebo v tobě proběhl jsem vojsko, a v Bohu svém přeskočil jsem i zed.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Boha tohoto silného cesta jest dokonalá, výmluvnosti Hospodinovy jsou přečištěné, onť jest štít všech, kteříž v něho doufají.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Nebo kdo jest Bohem kromě Hospodina, a kdo skalou kromě Boha našeho?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ten Bůh silný přepasuje mne udatností, a činí dokonalou cestu mou.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Èiní nohy mé jako laní, a na vysokostech mých postavuje mne.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 Učí ruce mé boji, tak že lámi i lučiště ocelivé rukama svýma.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Tys mi také dodal štítu spasení svého, a pravice tvá podpírala mne, a dobrotivost tvá mne zvelebila.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Rozšířil jsi krokům mým místo pode mnou, a nepodvrtly se nohy mé.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 Honil jsem nepřátely své, a postihl jsem je, aniž jsem se navrátil, až jsem je vyhubil.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Tak jsem je zranil, že nemohli povstati, padše pod nohy mé.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ty jsi zajisté mne přepásal udatností k boji, povstávající proti mně sehnul jsi pode mne.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Nýbrž dals mi šíji nepřátel mých, abych ty, kteříž mne nenáviděli, vyplénil.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Volaliť jsou, ale nebylo spomocníka k Hospodinu, ale nevyslyšel jich.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 I potřel jsem je jako prach u povětří, jako bláto na ulicích rozšlapal jsem je.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Ty jsi mne vyprostil z různic lidu, a postavils mne v hlavu národům; lid, kteréhož jsem neznal, sloužil mi.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Jakž jen zaslechli, uposlechli mne, cizozemci lhali mi.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Cizozemci svadli a třásli se v ohradách svých.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Živť jest Hospodin, a požehnaná skála má; protož buď vyvyšován Bůh spasení mého,
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 Bůh silný, kterýž mi pomsty poroučí, a podmaňuje mi lidi.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Ty jsi vysvoboditel můj z moci nepřátel mých, také i nad povstávající proti mně vyvýšils mne, a od člověka ukrutného vyprostils mne.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 A protož chváliti tě budu mezi národy, ó Hospodine, a jménu tvému žalmy prozpěvovati,
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Kterýž tak důstojně vysvobozuješ krále svého, a činíš milosrdenství pomazanému svému Davidovi, i semeni jeho až na věky.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
