Žalmy 18
1 Přednímu zpěváku, služebníka Hospodinova Davida, kterýž mluvil Hospodinu slova písně této v ten den, v němž ho vysvobodil Hospodin z ruky všech nepřátel jeho i z ruky Saulovy, a řekl: Z vnitřnosti srdce miluji tě, Hospodine, sílo má.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 Hospodin skála má a hrad můj, i vysvoboditel můj, Bůh silný můj, skála má, v němž naději skládám, štít můj a roh spasení mého, mé útočiště.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Chvály hodného vzýval jsem Hospodina, a od nepřátel svých byl jsem vyproštěn.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Obklíčilyť mne byly bolesti smrti, a proudové nešlechetných předěsili mne.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 V úzkosti své vzýval jsem Hospodina, a k Bohu svému volal jsem, i vyslyšel z chrámu svého hlas můj, a volání mé před oblíčejem jeho přišlo v uši jeho.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Tehdy pohnula se a zatřásla země, základové hor pohnuli se, a třásli se pro rozhněvání jeho.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Dým vystupoval z chřípí jeho, a oheň zžírající z úst jeho, od něhož se uhlí rozpálilo.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Nakloniv nebes, sstoupil, a mrákota byla pod nohami jeho.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 A sedě na cherubínu, letěl, letěl na peří větrovém.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Udělal sobě z temností skrýši, vůkol sebe stánek svůj z temných vod a hustých oblaků.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Od blesku před ním oblakové jeho rozehnáni jsou, krupobití i uhlí řeřavé.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 I hřímal na nebi Hospodin, a Nejvyšší vydal zvuk svůj, i krupobití a uhlí řeřavé.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Vystřelil i střely své, a rozptýlil je, a blýskáním častým porazil je.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 I ukázaly se hlubiny vod, a odkryti jsou základové okršlku pro žehrání tvé, Hospodine, pro dchnutí větru chřípí tvých.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Poslav s výsosti, uchopil mne, vytáhl mne z velikých vod.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Vytrhl mne od nepřítele mého silného, a od těch, kteříž mne nenáviděli, ačkoli silnější mne byli.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Předstihliť jsou mne byli v den trápení mého, ale Hospodin byl mi podpora.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 Kterýž vyvedl mne na prostranno, vytrhl mne, nebo mne sobě oblíbil.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 Odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých nahradil mi.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 Nebo jsem ostříhal cest Hospodinových, aniž jsem se bezbožně strhl Boha svého.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Všickni zajisté soudové jeho jsou přede mnou, a ustanovení jeho neodložil jsem od sebe.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Nýbrž upřímě choval jsem se k němu, a vystříhal jsem se nepravosti své.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Protož odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých, kteráž jest před očima jeho.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Ty, Pane, s milosrdným milosrdně nakládáš, a k člověku upřímému upřímě se máš.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 K sprostnému sprostně se ukazuješ, a s převráceným převráceně zacházíš.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Lid pak ssoužený vysvobozuješ, a oči vysoké snižuješ.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Ty zajisté rozsvěcuješ svíci mou; Hospodin Bůh můj osvěcuje temnosti mé.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Nebo v tobě proběhl jsem vojsko, a v Bohu svém přeskočil jsem i zed.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Boha tohoto silného cesta jest dokonalá, výmluvnosti Hospodinovy jsou přečištěné, onť jest štít všech, kteříž v něho doufají.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Nebo kdo jest Bohem kromě Hospodina, a kdo skalou kromě Boha našeho?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Ten Bůh silný přepasuje mne udatností, a činí dokonalou cestu mou.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Èiní nohy mé jako laní, a na vysokostech mých postavuje mne.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Učí ruce mé boji, tak že lámi i lučiště ocelivé rukama svýma.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Tys mi také dodal štítu spasení svého, a pravice tvá podpírala mne, a dobrotivost tvá mne zvelebila.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Rozšířil jsi krokům mým místo pode mnou, a nepodvrtly se nohy mé.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Honil jsem nepřátely své, a postihl jsem je, aniž jsem se navrátil, až jsem je vyhubil.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Tak jsem je zranil, že nemohli povstati, padše pod nohy mé.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Ty jsi zajisté mne přepásal udatností k boji, povstávající proti mně sehnul jsi pode mne.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Nýbrž dals mi šíji nepřátel mých, abych ty, kteříž mne nenáviděli, vyplénil.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Volaliť jsou, ale nebylo spomocníka k Hospodinu, ale nevyslyšel jich.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 I potřel jsem je jako prach u povětří, jako bláto na ulicích rozšlapal jsem je.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Ty jsi mne vyprostil z různic lidu, a postavils mne v hlavu národům; lid, kteréhož jsem neznal, sloužil mi.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Jakž jen zaslechli, uposlechli mne, cizozemci lhali mi.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Cizozemci svadli a třásli se v ohradách svých.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Živť jest Hospodin, a požehnaná skála má; protož buď vyvyšován Bůh spasení mého,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Bůh silný, kterýž mi pomsty poroučí, a podmaňuje mi lidi.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Ty jsi vysvoboditel můj z moci nepřátel mých, také i nad povstávající proti mně vyvýšils mne, a od člověka ukrutného vyprostils mne.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 A protož chváliti tě budu mezi národy, ó Hospodine, a jménu tvému žalmy prozpěvovati,
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 Kterýž tak důstojně vysvobozuješ krále svého, a činíš milosrdenství pomazanému svému Davidovi, i semeni jeho až na věky.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
