Žalmy 147

1 Chvalte Hospodina, nebo dobré jest zpívati žalmy Bohu našemu, nebo rozkošné jest, a ozdobná jest chvála.

Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

2 Stavitel Jeruzaléma Hospodin, rozptýlený lid Izraelský shromažďuje,

Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

3 Kterýž uzdravuje skroušené srdcem, a uvazuje bolesti jejich,

Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

4 Kterýž sčítá počet hvězd, a každé z nich ze jména povolává.

Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

5 Velikýť jest Pán náš, a nesmírný v síle; rozumnosti jeho není počtu.

Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

6 Pozdvihuje pokorných Hospodin, ale bezbožné snižuje až k zemi.

Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

7 Zpívejte Hospodinu s díkčiněním, zpívejte žalmy Bohu našemu na citaře,

Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

8 Kterýž zastírá nebesa hustými oblaky, nastrojuje zemi déšť, a vyvodí trávu na horách.

Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

9 Kterýž dává hovadům potravu jejich, i mladým krkavcům, kteříž volají k němu.

Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

10 Nemáť v síle koně zalíbení, aniž se kochá v lejtkách muže udatného.

Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

11 Líbost má Hospodin v těch, kteříž se ho bojí, a kteříž doufají v milosrdenství jeho.

Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

12 Chval, Jeruzaléme, Hospodina, chval Boha svého, Sione.

Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

13 Nebo on utvrzuje závory bran tvých, požehnání udílí synům tvým u prostřed tebe.

Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

14 On působí v končinách tvých pokoj, a bělí pšeničnou nasycuje tě.

Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

15 On když vysílá na zemi rozkaz svůj, velmi rychle k vykonání běží slovo jeho.

Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

16 Onť dává sníh jako vlnu, jíním jako popelem posýpá.

Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

17 Hází ledem svým jako skyvami; před zimou jeho kdo ostojí?

Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

18 Vysílaje slovo své, rozpouští je; hned jakž povane větrem svým, anť tekou vody.

Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

19 Zvěstuje slovo své Jákobovi, ustanovení svá a soudy své Izraelovi.

Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

20 Neučinilť tak žádnému národu, a protož soudů jeho nepoznali. Halelujah.

Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.