Žalmy 146

1 Halelujah. Chval, duše má, Hospodina.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 Chváliti budu Hospodina, dokud jsem živ, žalmy zpívati Bohu svému, dokud mne stává.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Nedoufejtež v knížatech, v synech lidských, v nichž není vysvobození.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 Vychází duch jejich, navracují se do země své, v tentýž den mizejí myšlení jejich.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Blahoslavený ten, jehož spomocník jest Bůh silný Jákobův, jehož naděje jest v Hospodinu Bohu jeho,

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 Kterýž učinil nebe, zemi, moře, i vše, což v nich jest, kterýž ostříhá pravdy až na věky,

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 Kterýž činí soud utištěným, dává chléb lačným. Hospodin vysvobozuje vězně.

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 Hospodin otvírá oči slepých, Hospodin pozdvihuje snížených, Hospodin miluje spravedlivé.

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 Hospodin ostříhá příchozích, sirotku a vdově pomáhá, ale cestu bezbožných podvrací.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 Kralovati bude Hospodin na věky, Bůh tvůj, ó Sione, od národu až do pronárodu. Halelujah.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.