Žalmy 139
1 Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Hospodine, ty jsi mne zkusil a seznal.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Ty znáš sednutí mé i povstání mé, rozumíš myšlení mému zdaleka.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Chození mé i ležení mé ty obsahuješ, a všech mých cest svědom jsi.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Než ještě mám na jazyku slovo, aj, Hospodine, ty to všecko víš.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Z zadu i z předu obklíčils mne, a vzložils na mne ruku svou.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Divnější jest umění tvé nad můj vtip; vysoké jest, nemohu k němu.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Kamž bych zašel od ducha tvého? Aneb kam bych před tváří tvou utekl?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Jestliže bych vstoupil na nebe, tam jsi ty; pakli bych sobě ustlal v hrobě, aj, přítomen jsi. (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 Vzal-li bych křídla záře jitřní, abych bydlil při nejdalším moři:
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 I tamť by mne ruka tvá provedla, a pravice tvá by mne popadla.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Dím-li pak: Aspoň tmy, jako v soumrak, přikryjí mne, ale i noc jest světlem vůkol mne.
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 Aniž ty tmy před tebou ukryti mohou, anobrž noc jako den tobě svítí, rovně tma jako světlo.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ty zajisté v moci máš ledví má, přioděl jsi mne v životě matky mé.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Oslavuji tě, proto že se hrozným a divným skutkům tvým divím, a duše má zná je výborně.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Neníť ukryta žádná kost má před tebou, jakž jsem učiněn v skrytě, a řemeslně složen, v nejhlubších místech země.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Trupel můj viděly oči tvé, v knihu tvou všickni oudové jeho zapsáni jsou, i dnové, v nichž formováni byli, když ještě žádného z nich nebylo.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Protož u mne ó jak drahá jsou myšlení tvá, Bože silný, a jak jest jich nesčíslná summa!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Chtěl-li bych je sčísti, více jest jich než písku; procítím-li, a já jsem vždy s tebou.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Zabil-li bys, ó Bože, bezbožníka, tehdážť by muži vražedlní odstoupili ode mne,
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Kteříž mluví proti tobě nešlechetně; marně vyvyšují nepřátely tvé.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Zdaliž těch, kteříž tě v nenávisti mají, ó Hospodine, v nenávisti nemám? A ti, kteříž proti tobě povstávají, zdaž mne nemrzejí?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Úhlavní nenávistí jich nenávidím, a mám je za nepřátely.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Vyzpytuj mne, Bože silný, a poznej srdce mé; zkus mne, a poznej myšlení má.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 A popatř, chodím-liť já cestou odpornou tobě, a veď mne cestou věčnou.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
