Žalmy 129

1 Píseň stupňů. Veliceť jsou mne ssužovali hned od mladosti mé, rciž nyní Izraeli,

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Veliceť jsou mne ssužovali hned od mladosti mé, a však mne nepřemohli.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Po hřbetě mém orali oráči, a dlouhé proháněli brázdy své.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Ale Hospodin jsa spravedlivý, zpřetínal prostranky bezbožných.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Zahanbeni a zpět obráceni budou všickni, kteříž nenávidí Siona.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 Budou jako tráva na střechách, kteráž prvé než odrostá, usychá.

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 Z níž nemůže hrsti své naplniti žnec, ani náručí svého ten, kterýž váže snopy.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 Aniž řeknou tudy jdoucí: Požehnání Hospodinovo budiž s vámi, aneb: Dobrořečíme vám ve jménu Hospodinovu.

och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."