Žalmy 129

1 Píseň stupňů. Veliceť jsou mne ssužovali hned od mladosti mé, rciž nyní Izraeli,

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 Veliceť jsou mne ssužovali hned od mladosti mé, a však mne nepřemohli.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Po hřbetě mém orali oráči, a dlouhé proháněli brázdy své.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Ale Hospodin jsa spravedlivý, zpřetínal prostranky bezbožných.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Zahanbeni a zpět obráceni budou všickni, kteříž nenávidí Siona.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Budou jako tráva na střechách, kteráž prvé než odrostá, usychá.

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 Z níž nemůže hrsti své naplniti žnec, ani náručí svého ten, kterýž váže snopy.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Aniž řeknou tudy jdoucí: Požehnání Hospodinovo budiž s vámi, aneb: Dobrořečíme vám ve jménu Hospodinovu.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.