Žalmy 119
1 Aleph. Blahoslavení ti, kteříž jsou ctného obcování, kteříž chodí v zákoně Hospodinově.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Blahoslavení, kteříž ostříhají svědectví jeho, a kteříž ho celým srdcem hledají.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 Nečiní zajisté nepravosti, ale kráčejí po cestách jeho.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Ty jsi přikázal, aby pilně bylo ostříháno rozkazů tvých.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 Ó by spraveny byly cesty mé k ostříhání ustanovení tvých.
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Tehdážť nebudu zahanben, když budu patřiti na všecka přikázaní tvá.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Oslavovati tě budu v upřímnosti srdce, když se vyučovati budu právům spravedlnosti tvé.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Ustanovení tvých budu ostříhati s pilností, toliko neopouštěj mne.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Beth. Jakým způsobem očistí mládenec stezku svou? Takovým, aby se choval vedlé slova tvého.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Celým srdcem svým hledám tebe, nedopouštějž mi blouditi od přikázaní tvých.
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 V srdci svém skládám řeč tvou, abych nehřešil proti tobě.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Ty chvály hodný Hospodine, vyuč mne ustanovením svým.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Rty svými vypravuji o všech soudech úst tvých.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Z cesty svědectví tvých raduji se více, než z největšího zboží.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 O přikázaních tvých přemyšluji, a patřím na stezky tvé.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 V ustanoveních tvých se kochám, aniž se zapomínám na slovo tvé.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gimel Tu milost učiň s služebníkem svým, abych, dokudž jsem živ, ostříhal slova tvého.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Otevři oči mé, abych spatřoval divné věci z zákona tvého.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Příchozí jsem na tom světě, neukrývejž přede mnou přikázaní svých.
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Umdlévá duše má pro žádost soudů tvých všelikého času.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Vyhlazuješ pyšné, zlořečené, kteříž bloudí od přikázaní tvých.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Odejmi ode mne útržku a potupu, neboť ostříhám svědectví tvých.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Také i knížata se zasazují, a mluví proti mně, služebník pak tvůj přemýšlí o ustanoveních tvých.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Svědectví tvá zajisté jsou mé rozkoše a moji rádcové.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Daleth Přilnula k prachu duše má; obživiž mne podlé slova svého.
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Cesty své předložilť jsem, a vyslýchals mne; vyuč mne ustanovením svým.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Cestě rozkazů tvých dej ať vyrozumívám, a ať přemýšlím o divných skutcích tvých.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Rozplývá se zámutkem duše má, očerstviž mne podlé slova svého.
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Cestu lživou odvrať ode mne, a zákon svůj z milosti dej mi.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Cestu pravou jsem vyvolil, soudy tvé sobě předkládám.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Svědectví tvých se přídržím, Hospodine, nedejž mi zahanbenu býti.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Cestou rozkazů tvých poběhnu, když ty rozšíříš srdce mé.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 He Vyuč mne, Hospodine, cestě ustanovení svých, kteréž bych ostříhal do konce.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Dej mi ten rozum, ať šetřím zákona tvého, a ať ho ostříhám celým srdcem.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Dej, ať chodím cestou přikázaní tvých; nebo v tom svou rozkoš skládám.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Nakloň srdce mého k svědectvím svým, a ne k lakomství.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Odvrať oči mé, ať nehledí marnosti; na cestě své obživ mne.
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Potvrď služebníku svému řeči své, kterýž se oddal k službě tvé.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Odvrať ode mne pohanění, jehož se bojím; nebo soudové tvoji dobří jsou.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Aj, toužím po rozkázaních tvých; dej, ať jsem živ v spravedlnosti tvé.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Vav Ó ať se přiblíží ke mně milosrdenství tvá, Hospodine, a spasení tvé vedlé řeči tvé,
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Tak abych odpovědíti uměl utrhači svému skutkem, že doufání skládám v slovu tvém.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 A nevynímej z úst mých slova nejpravějšího; neboť na soudy tvé očekávám.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 I budu ostříhati zákona tvého ustavičně, od věků až na věky,
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 A bez přestání choditi na širokosti, neboť jsem se dotázal rozkazů tvých.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Nýbrž mluviti budu o svědectvích tvých i před králi, a nebudu se hanbiti.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Nebo rozkoš svou skládám v přikázaních tvých, kteráž jsem zamiloval.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Přičinímť i ruce své k přikázaním tvým, kteráž miluji, a přemýšleti budu o ustanoveních tvých.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Zajin Rozpomeň se na slovo k služebníku svému, kterýmž jsi mne ubezpečil.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Toť jest má útěcha v ssoužení mém, že mne slovo tvé obživuje.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 Pyšní mi se velmi posmívají, však od zákona tvého se neuchyluji.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Neboť se rozpomínám na soudy tvé věčné, Hospodine, kterýmiž se potěšuji.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Děsím se nad bezbožnými, kteříž opouštějí zákon tvůj.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Ustanovení tvá jsou mé písničky na místě mého putování.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Rozpomínám se i v noci na jméno tvé, Hospodine, a ostříhám zákona tvého.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Toť mám odtud, abych ostříhal rozkazů tvých.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Cheth Díl můj, řekl jsem, Hospodine, ostříhati výmluvnosti tvé.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Modlívám se milosti tvé v celém srdci: Smiluj se nade mnou podlé slova svého.
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Rozvážil jsem na mysli cesty své, a obrátil jsem nohy své k tvým svědectvím.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Pospíchámť a neodkládám ostříhati rozkazů tvých.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 Rota bezbožníků zloupila mne, na zákon tvůj se nezapomínám.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 O půlnoci vstávám, abych tě oslavoval v soudech spravedlnosti tvé.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Účastník jsem všech, kteříž se bojí tebe, a těch, kteříž ostříhají přikázaní tvých.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Milosrdenství tvého, Hospodine, plná jest země, ustanovením svým vyuč mne.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Teth Dobrotivě jsi nakládal s služebníkem svým, Hospodine, podlé slova svého.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Pravému soudu a umění vyuč mne, nebo jsem přikázaním tvým uvěřil.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Prvé než jsem snížen byl, bloudil jsem, ale nyní výmluvnosti tvé ostříhám.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Dobrý jsi ty a dobrotivý, vyuč mne ustanovením svým.
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 Složiliť jsou lež proti mně pyšní, ale já celým srdcem ostříhám přikázaní tvých.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Zbřidlo jako tuk srdce jejich, já zákonem tvým se potěšuji.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 K dobrémuť jest mi to, že jsem pobyl v trápení, abych se naučil ustanovením tvým.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Za lepší sobě pokládám zákon úst tvých, nežli na tisíce zlata a stříbra.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Jod Ruce tvé učinily a sformovaly mne, dej mi ten rozum, abych se naučil přikázaním tvým,
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Tak aby bojící se tebe mne vidouce, radovali se, že na slovo tvé očekávám.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Seznávámť, Hospodine, že jsou spravedliví soudové tvoji, a že jsi mne hodně potrestal.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Nechať jest již zřejmé milosrdenství tvé ku potěšení mému, podlé řeči tvé mluvené služebníku tvému.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Přiďtež na mne slitování tvá, abych živ býti mohl; nebo zákon tvůj rozkoš má jest.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Zahanbeni buďte pyšní, proto že lstivě chtěli mne podvrátiti, já pak přemyšluji o přikázaních tvých.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Obraťtež se ke mně, kteříž se bojí tebe, a kteříž znají svědectví tvá.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Budiž srdce mé upřímé při ustanoveních tvých, tak abych nebyl zahanben.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Kaph Touží duše má po spasení tvém, na slovo tvé očekávám.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Hynou i oči mé žádostí výmluvností tvých, když říkám: Skoro-liž mne potěšíš?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 Ačkoli jsem jako nádoba kožená v dymu, na ustanovení tvá však jsem nezapomenul.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Mnoho-liž bude dní služebníka tvého? Skoro-liž soud vykonáš nad těmi, kteříž mi protivenství činí?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Vykopali mi pyšní jámy, kterážto věc není podlé zákona tvého.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Všecka přikázaní tvá jsou pravda; bez příčiny mi se protiví, spomoziž mi.
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Téměřť jsou mne již v nic obrátili na zemi, já jsem však neopustil přikázaní tvých.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Podlé milosrdenství svého obživ mne, abych ostříhal svědectví úst tvých.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Lamed Na věky, ó Hospodine, slovo tvé trvánlivé jest v nebesích.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Od národu do pronárodu pravda tvá, utvrdil jsi zemi, a tak stojí.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Vedlé úsudků tvých stojí to vše do dnešního dne, všecko to zajisté jsou služebníci tvoji.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Byť zákon tvůj nebyl mé potěšení, dávno bych byl zahynul v svém trápení.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Na věky se nezapomenu na rozkazy tvé; jimi zajisté obživil jsi mne.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Tvůjť jsem já, zachovávejž mne; nebo přikázaní tvá zpytuji.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 Očekávajíť na mne bezbožní, aby mne zahubili, já pak svědectví tvá rozvažuji.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Každé věci dokonalé vidím skončení; rozkaz tvůj jest přeširoký náramně.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Mem Ó jak miluji zákon tvůj, tak že každého dne on jest mé přemyšlování.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Nad nepřátely mé moudřejšího mne činíš přikázaními svými; nebo mám je ustavičně před sebou.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Nade všecky své učitele rozumnější jsem učiněn; nebo svědectví tvá jsou má přemyšlování.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 I nad starce opatrnější jsem, nebo přikázaní tvých ostříhám.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Od každé cesty zlé zdržuji nohy své, abych ostříhal slova tvého.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Od soudů tvých se neodvracuji, proto že ty mne vyučuješ.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Ó jak jsou sladké dásním mým výmluvnosti tvé, nad med ústům mým.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Z přikázaní tvých rozumnosti jsem nabyl, a protož všeliké cesty bludné nenávidím.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Nun Svíce nohám mým jest slovo tvé, a světlo stezce mé.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Přisáhl jsem, což i splním, že chci ostříhati soudů spravedlnosti tvé.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Ztrápenýť jsem přenáramně, Hospodine, obživiž mne vedlé slova svého.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Dobrovolné oběti úst mých, žádám, oblib, Hospodine, a právům svým vyuč mne.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Duše má jest v ustavičném nebezpečenství, a však na zákon tvůj se nezapomínám.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Polékli jsou mi bezbožní osídlo, ale já od rozkazů tvých se neodvracím.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Za dědictví věčné ujal jsem svědectví tvá, neboť jsou radost srdce mého.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Naklonil jsem srdce svého k vykonávání ustanovení tvých ustavičně, až i do konce.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Samech Výmyslků nenávidím, zákon pak tvůj miluji.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Skrýše má a pavéza má ty jsi, na slovo tvé očekávám.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Odstuptež ode mne nešlechetníci, abych ostříhal přikázaní Boha svého.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Zdržujž mne podlé slova svého, tak abych živ byl, a nezahanbuj mne v mém očekávání.
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Posiluj mne, abych zachován byl, a patřil k ustanovením tvým ustavičně.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Potlačuješ všecky ty, kteříž odstupují od ustanovení tvých; neboť jest lživá opatrnost jejich.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Jako trůsku odmítáš všecky bezbožníky země, a protož miluji svědectví tvá.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Děsí se strachem před tebou tělo mé; nebo soudů tvých bojím se.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Ajin Èiním soud a spravedlnost, nevydávejž mne mým násilníkům.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Zastup sám služebníka svého k dobrému, tak aby mne pyšní nepotlačili.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Oči mé hynou čekáním na spasení tvé, a na výmluvnost spravedlnosti tvé.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Nalož s služebníkem svým vedlé milosrdenství svého, a ustanovením svým vyuč mne.
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Služebník tvůj jsem já, dejž mi rozumnost, abych uměl svědectví tvá.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Èasť jest, abys se přičinil, Hospodine; zrušili zákon tvůj.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Z té příčiny miluji přikázaní tvá více nežli zlato, i to, kteréž jest nejlepší.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 A proto, že všecky rozkazy tvé o všech věcech pravé býti poznávám, všeliké stezky bludné nenávidím.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Pe Předivnáť jsou svědectví tvá, a protož jich ostříhá duše má.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Začátek učení tvého osvěcuje, a vyučuje sprostné rozumnosti.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Ústa svá otvírám, a dychtím, nebo přikázaní tvých jsem žádostiv.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Popatřiž na mne, a smiluj se nade mnou podlé práva těch, kteříž milují jméno tvé.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Kroky mé utvrzuj v slovu svém, a nedej, aby nade mnou panovati měla jaká nepravost.
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Vysvoboď mne z nátisků lidských, abych ostříhal rozkazů tvých.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Zasvěť tvář svou nad služebníkem svým, a ustanovením svým vyuč mne.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Potůčkové vod vyplývají z očí mých příčinou těch, kteříž neostříhají zákona tvého.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Tsade Spravedlivý jsi, Hospodine, a upřímý v soudech svých.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Ty jsi vydal spravedlivá svědectví svá, a vší víry hodná.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Až svadnu, tak horlím, že se zapomínají na slovo tvé nepřátelé moji.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Zprubovanáť jest řeč tvá dokonale, tou příčinou ji miluje služebník tvůj.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Maličký a opvržený jsem já, však na rozkazy tvé se nezapomínám.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Spravedlnost tvá jest spravedlnost věčná, a zákon tvůj pravda.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Ssoužení a nátisk mne stihají, přikázaní tvá jsou mé rozkoše.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Spravedlnost svědectví tvých trvá na věky; dej mi z ní rozumnosti nabýti, tak abych živ býti mohl.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Koph Z celého srdce volám, vyslyšiš mne, ó Hospodine, abych ostříhal ustanovení tvých.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 K tobě volám, vysvoboď mne, abych šetřil svědectví tvých.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Předstihám svitání a volám, na tvéť slovo očekávám.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Předstihají oči mé bdění proto, abych přemýšlel o výmluvnostech tvých.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hlas můj slyš podlé svého milosrdenství, Hospodine, podlé soudů svých obživ mne.
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Přibližují se následovníci nešlechetnosti, ti, kteříž se od zákona tvého vzdálili.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Ty blíže jsi, Hospodine; nebo všecka přikázaní tvá jsou pravda.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Jižť to dávno vím o svědectvích tvých, že jsi je stvrdil až na věky.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Reš Popatřiž na mé trápení, a vysvoboď mne; neboť se na zákon tvůj nezapomínám.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Zasaď se o mou při, a ochraň mne; pro řeč svou obživ mne.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Dalekoť jest od bezbožných spasení, nebo nedotazují se na ustanovení tvá.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Slitování tvá mnohá jsou, Hospodine; podlé soudů svých obživ mne.
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Jakžkoli jsou mnozí protivníci moji a nepřátelé moji, však od svědectví tvých se neuchyluji.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Viděl jsem ty, kteříž se převráceně měli, velmi to těžce nesa, že řeči tvé neostříhali.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Popatřiž, žeť rozkazy tvé miluji, Hospodine; podlé milosrdenství svého obživ mne.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Nejpřednější věc slova tvého jest pravda, a na věky trvá všeliký úsudek spravedlnosti tvé.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Šin Knížata mi se protiví bez příčiny, však slova tvého děsí se srdce mé.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Já raduji se z řeči tvé tak jako ten, kterýž dochází hojné kořisti.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Falše pak nenávidím, a jí v ohavnosti mám; zákon tvůj miluji.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Sedmkrát za den chválím tě z soudů tvých spravedlivých.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Pokoj mnohý těm, kteříž milují zákon tvůj, a nemají žádné urážky.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Očekávám na spasení tvé, Hospodine, a přikázaní tvá vykonávám.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Ostříhá duše má svědectví tvých, nebo je velice miluji.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Ostříhám rozkazů tvých a svědectví tvých; nebo všecky cesty mé jsou před tebou.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Thav Předstupiž úpění mé před oblíčej tvůj, Hospodine, a podlé slova svého uděl mi rozumnosti.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Vejdiž pokorná prosba má před tvář tvou, a vedlé řeči své vytrhni mne.
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 I vynesou rtové moji chválu, když ty mne vyučíš ustanovením svým.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Zpívati bude i jazyk můj slovo tvé, a že všecka přikázaní tvá jsou spravedlnost.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Budiž mi ku pomoci ruka tvá; neboť jsem sobě zvolil přikázaní tvá.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Toužím po spasení tvém, Hospodine, a zákon tvůj jest rozkoš má.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Živa bude duše má, a bude tě chváliti, a soudové tvoji budou mi na pomoc.
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Bloudím jako ovce ztracená, hledejž služebníka svého, neboť se na přikázaní tvá nezapomínám.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
