Žalmy 115
1 Ne nám, Hospodine, ne nám, ale jménu svému dej čest, pro milosrdenství své a pro pravdu svou.
Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
2 Proč mají říkati pohané: Kdež jest nyní Bůh jejich?
Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
3 Ješto Bůh náš jest na nebi, čině všecko, což se mu líbí.
Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
4 Modly pak jejich jsou stříbro a zlato, dílo rukou lidských.
Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
5 Ústa mají, a nemluví, oči mají, a nevidí.
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
6 Uši mají, a neslyší, nos mají, a nečijí.
De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
7 Ruce mají, a nemakají, nohy mají, a nechodí, aniž volati mohou hrdlem svým.
De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
8 Nechať jsou jim podobni, kteříž je dělají, a kdožkoli v nich doufají.
De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
9 Izraeli, doufej v Hospodina, nebo spomocníkem a štítem takových on jest.
Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
10 Dome Aronův, doufej v Hospodina, spomocníkem a štítem takových on jest.
Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
11 Kteříž se bojíte Hospodina, doufejte v Hospodina, spomocníkem a štítem takových on jest.
De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
12 Hospodin rozpomena se na nás, požehná; požehná domu Izraelovu, požehná i domu Aronovu.
Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
13 Požehná bojícím se Hospodina, malým, i velikým.
Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
14 Rozmnoží Hospodin vás, vás i syny vaše.
Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
15 Požehnaní vy od Hospodina, kterýž učinil nebesa i zemi.
I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
16 Nebesa jsou nebesa Hospodinova, zemi pak dal synům lidským.
Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
17 Ne mrtví chváliti budou Hospodina, ani kdo ze všech těch, kteříž sstupují do místa mlčení,
De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
18 Ale my dobrořečiti budeme Hospodinu od tohoto času až na věky. Halelujah.
Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.
