Žalmy 109
1 Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Ó Bože chvály mé, nečiň se neslyše.
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Nebo ústa nešlechetného a ústa lstivá proti mně se otevřela, mluvili proti mně jazykem lživým.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 A slovy jizlivými osočili mne, válčí proti mně beze vší příčiny.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Protivili mi se za mé milování, ješto jsem se za ně modlíval.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Odplacují se mi zlým za dobré, a nenávistí za milování mé.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Postav nad ním bezbožníka, a protivník ať mu stojí po pravici.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Když před soudem stane, ať zůstane za nešlechetného, a prosba jeho budiž jemu k hříchu.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Budiž dnů jeho málo, a úřad jeho vezmi jiný.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Buďtež děti jeho sirotci, a žena jeho vdovou.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Buďtež běhouni a tuláci synové jeho, žebřete, vyhnáni jsouce z poustek svých.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Přitáhni k sobě lichevník všecko, cožkoli má, a úsilé jeho rozchvátejte cizí.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Nebudiž, kdo by mu chtěl milosrdenství prokázati, aniž buď, kdo by se smiloval nad sirotky jeho.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Potomci jeho z kořen vyťati buďte, v druhém kolenu vyhlazeno buď jméno jejich.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Přijdiž na pamět nepravost předků jeho před Hospodinem, a hřích matky jeho nebuď shlazen.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Buďtež před Hospodinem ustavičně, až by vyhladil z země památku jejich,
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Proto že nepamatoval, aby činil milosrdenství, ale protivenství činil člověku chudému a nuznému a sevřenému bolestí srdce, aby jej zamordoval.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Poněvadž miloval zlořečení, nechať přijde na něj; neměl líbosti v požehnání, nechať se vzdálí od něho.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 A tak budiž oblečen v zlořečenství jako v svůj oděv, a ať vejde do vnitřností jeho jako voda, a jako olej do kostí jeho.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Budiž jemu to jako plášť k přiodívání, a jako pás k ustavičnému opasování.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Taková mzda přijdiž mým protivníkům od Hospodina, a mluvícím zlé věci proti duši mé.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Ty pak, Hospodine Pane, nalož se mnou laskavě pro jméno své, nebo dobré jest milosrdenství tvé; vytrhni mne.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Jsemť zajisté chudý a nuzný, a srdce mé raněno jest u vnitřnostech mých.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jako stín, když se nachyluje, ucházeti musím; honí se za mnou jako za kobylkou.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Kolena má klesají postem, a tělo mé vyschlo z tučnosti.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Nadto jsem jim za posměch; když mne uhlédají, potřásají hlavami svými.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Spomoz mi, ó Hospodine Bože můj, zachovej mne podlé milosrdenství svého,
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Tak aby poznati mohli, že jest to ruka tvá, a že jsi ty, Hospodine, učinil to.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Nechť oni jakkoli zlořečí, ty dobrořeč; kteříž povstali, nechť se zastydí, aby se veselil služebník tvůj.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Buďtež oblečeni protivníci moji v zahanbení, a nechť se odějí jako pláštěm hanbou svou.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Slaviti budu Hospodina velice ústy svými, a u prostřed mnohých chváliti jej budu,
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Proto že stojí po pravici nuznému, aby ho zachoval od těch, kteříž odsuzují život jeho.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
