Žalmy 109
1 Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Ó Bože chvály mé, nečiň se neslyše.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Nebo ústa nešlechetného a ústa lstivá proti mně se otevřela, mluvili proti mně jazykem lživým.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 A slovy jizlivými osočili mne, válčí proti mně beze vší příčiny.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Protivili mi se za mé milování, ješto jsem se za ně modlíval.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 Odplacují se mi zlým za dobré, a nenávistí za milování mé.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Postav nad ním bezbožníka, a protivník ať mu stojí po pravici.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Když před soudem stane, ať zůstane za nešlechetného, a prosba jeho budiž jemu k hříchu.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Budiž dnů jeho málo, a úřad jeho vezmi jiný.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Buďtež děti jeho sirotci, a žena jeho vdovou.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Buďtež běhouni a tuláci synové jeho, žebřete, vyhnáni jsouce z poustek svých.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Přitáhni k sobě lichevník všecko, cožkoli má, a úsilé jeho rozchvátejte cizí.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Nebudiž, kdo by mu chtěl milosrdenství prokázati, aniž buď, kdo by se smiloval nad sirotky jeho.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Potomci jeho z kořen vyťati buďte, v druhém kolenu vyhlazeno buď jméno jejich.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Přijdiž na pamět nepravost předků jeho před Hospodinem, a hřích matky jeho nebuď shlazen.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Buďtež před Hospodinem ustavičně, až by vyhladil z země památku jejich,
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Proto že nepamatoval, aby činil milosrdenství, ale protivenství činil člověku chudému a nuznému a sevřenému bolestí srdce, aby jej zamordoval.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Poněvadž miloval zlořečení, nechať přijde na něj; neměl líbosti v požehnání, nechať se vzdálí od něho.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 A tak budiž oblečen v zlořečenství jako v svůj oděv, a ať vejde do vnitřností jeho jako voda, a jako olej do kostí jeho.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Budiž jemu to jako plášť k přiodívání, a jako pás k ustavičnému opasování.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Taková mzda přijdiž mým protivníkům od Hospodina, a mluvícím zlé věci proti duši mé.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Ty pak, Hospodine Pane, nalož se mnou laskavě pro jméno své, nebo dobré jest milosrdenství tvé; vytrhni mne.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Jsemť zajisté chudý a nuzný, a srdce mé raněno jest u vnitřnostech mých.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Jako stín, když se nachyluje, ucházeti musím; honí se za mnou jako za kobylkou.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 Kolena má klesají postem, a tělo mé vyschlo z tučnosti.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 Nadto jsem jim za posměch; když mne uhlédají, potřásají hlavami svými.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Spomoz mi, ó Hospodine Bože můj, zachovej mne podlé milosrdenství svého,
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Tak aby poznati mohli, že jest to ruka tvá, a že jsi ty, Hospodine, učinil to.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Nechť oni jakkoli zlořečí, ty dobrořeč; kteříž povstali, nechť se zastydí, aby se veselil služebník tvůj.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Buďtež oblečeni protivníci moji v zahanbení, a nechť se odějí jako pláštěm hanbou svou.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Slaviti budu Hospodina velice ústy svými, a u prostřed mnohých chváliti jej budu,
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Proto že stojí po pravici nuznému, aby ho zachoval od těch, kteříž odsuzují život jeho.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
