Žalmy 108

1 Píseň a žalm Davidův. Hotovo jest srdce mé, Bože, zpívati a oslavovati tě budu, také i sláva má.

En sång, en psalm av David.

2 Probuď se loutno a harfo, když v svitání povstávám.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Slaviti tě budu mezi lidmi, Hospodine, a tobě žalmy prozpěvovati mezi národy.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Nebo nad nebesa větší jest milosrdenství tvé, a až k nejvyšším oblakům pravda tvá.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 Vyvyšiž se nad nebesa, ó Bože, a nade všecku zemi sláva tvá.

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Ať jsou vysvobozeni milí tvoji, zachovávejž je pravicí svou, a vyslyš mne.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 Bůh mluvil skrze svatost svou; veseliti se budu, že budu děliti Sichem, a údolí Sochot že rozměřím.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 Můjť jest Galád, můj i Manasses, a Efraim síla hlavy mé, Juda učitel můj.

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Moáb medenice k umývání mému, na Edoma uvrhu obuv svou, proti Palestině troubiti budu.

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Kdo mne uvede do města hrazeného? Kdo mne zprovodí až do Idumejské země?

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Zdali ne ty, ó Bože, kterýž jsi nás byl zavrhl, a nevycházels, ó Bože, s vojsky našimi?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Uděliž nám pomoci proti nepříteli, nebo marná jest pomoc lidská.

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 V Bohu udatně sobě počínati budeme, a on pošlapá nepřátely naše.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.