Žalmy 102
1 Modlitba chudého, když sevřín jsa, před Hospodinem vylévá žádosti své. Hospodine, slyš modlitbu mou, a volání mé přijdiž k tobě.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Neskrývej tváři své přede mnou, v den ssoužení mého nakloň ke mně ucha svého; když k tobě volám, rychle vyslyš mne.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Nebo mizejí jako dým dnové moji, a kosti mé jako ohniště vypáleny jsou.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Poraženo jest jako bylina, a usvadlo srdce mé, tak že jsem chleba svého jísti zapomenul.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Od hlasu lkání mého přilnuly kosti mé k kůži mé.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Podobný jsem učiněn pelikánu na poušti, jsem jako výr na pustinách.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Bdím, a jsem jako vrabec osamělý na střeše.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Každý den utrhají mi nepřátelé moji, a posměvači moji proklínají mnou.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Nebo jídám popel jako chléb, a k nápoji svému slz přiměšuji,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Pro rozhněvání tvé a zažžený hněv tvůj; nebo zdvihna mne, hodils mnou.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Dnové moji jsou jako stín nachýlený, a já jako tráva usvadl jsem.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Ale ty, Hospodine, na věky zůstáváš, a památka tvá od národu až do pronárodu.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Ty povstana, smiluješ se nad Sionem, nebo čas jest učiniti milost jemu, a čas uložený přišel.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Nebo líbost mají služebníci tvoji v kamení jeho, a nad prachem jeho slitují se,
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Aby se báli pohané jména Hospodinova, a všickni králové země slávy tvé,
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 Když by Hospodin vzdělal Sion, a ukázal se v slávě své,
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Když by popatřil k modlitbě poníženého lidu, nepohrdaje modlitbou jejich.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Budeť to zapsáno pro budoucí potomky, a lid, kterýž má stvořen býti, chváliti bude Hospodina,
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 Že shlédl s výsosti svatosti své. Hospodin s nebe na zemi že popatřil,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 Aby vyslyšel vzdychání vězňů, a rozvázal ty, kteříž již k smrti oddání byli,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 Aby vypravovali na Sionu jméno Hospodinovo, a chválu jeho v Jeruzalémě,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 Když se spolu shromáždí národové a království, aby sloužili Hospodinu.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Ztrápilť jest na cestě sílu mou, ukrátil dnů mých,
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Až jsem řekl: Můj Bože, nebeř mne u prostřed dnů mých; od národu zajisté až do pronárodu jsou léta tvá,
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 I prvé nežlis založil zemi, a dílo rukou svých, nebesa.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 Onať pominou, ty pak zůstáváš; všecky ty věci jako roucho zvetšejí, jako oděv změníš je, a změněny budou.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Ty pak jsi tentýž, a léta tvá nikdy nepřestanou.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Synové služebníků tvých bydliti budou, a símě jejich zmocní se před tebou.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
