< Príslovia 9 >

1 Moudrost vystavěla dům svůj, vytesavši sloupů svých sedm.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Zbila dobytek svůj, smísila víno své, stůl také svůj připravila.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 A poslavši děvečky své, volá na vrchu nejvyšších míst v městě:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Kdožkoli jest hloupý, uchyl se sem. Až i bláznivým říká:
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Poďte, jezte chléb můj, a píte víno, kteréž jsem smísila.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Opusťte hloupost a živi buďte, a choďte cestou rozumnosti.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Kdo tresce posměvače, dochází hanby, a kdo přimlouvá bezbožnému, pohanění.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Nedomlouvej posměvači, aby tě nevzal v nenávist; přimlouvej moudrému, a bude tě milovati.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Učiň to moudrému, a bude moudřejší; pouč spravedlivého, a bude umělejší.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Počátek moudrosti jest bázeň Hospodinova, a umění svatých rozumnost.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Nebo skrze mne rozmnoží se dnové tvoji, a přidánoť bude let života.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Budeš-li moudrý, sobě moudrý budeš; pakli posměvač, sám vytrpíš.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Žena bláznivá štěbetná, nesmyslná, a nic neumí.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 A sedí u dveří domu svého na stolici, na místech vysokých v městě,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 Aby volala jdoucích cestou, kteříž přímo jdou stezkami svými, řkuci:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Kdo jest hloupý, uchyl se sem. A bláznivému říká:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 Voda kradená sladší jest, a chléb pokoutní chutnější.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
18 Ale neví hlupec, že mrtví jsou tam, a v hlubokém hrobě ti, kterýchž pozvala. (Sheol h7585)
Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet. (Sheol h7585)

< Príslovia 9 >