Príslovia 8
1 Zdaliž moudrost nevolá, a rozumnost nevydává hlasu svého?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Na vrchu vysokých míst, u cesty, na rozcestí stojí,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 U bran, kudy se chodí do města, a kudy se chodí dveřmi, volá, řkuci:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Na vásť, ó muži, volám, a hlas můj jest k synům lidským.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Poučte se hloupí opatrnosti, a blázni srozumějte srdcem.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Poslouchejtež, nebo znamenité věci mluviti budu, a otevření rtů mých pouhou pravdu.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Jistě žeť pravdu zvěstují ústa má, a ohavností jest rtům mým bezbožnost.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Spravedlivé jsou všecky řeči úst mých, není v nich nic křivého ani převráceného.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Všecky pravé jsou rozumějícímu, a přímé těm, kteříž nalézají umění.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Přijmětež cvičení mé raději než stříbro, a umění raději než zlato nejvýbornější.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Nebo lepší jest moudrost než drahé kamení, tak že jakékoli věci žádostivé vrovnati se jí nemohou.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Já moudrost bydlím s opatrností, a umění pravé prozřetelnosti přítomné mám.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Bázeň Hospodinova jest v nenávisti míti zlé, pýchy a vysokomyslnosti, i cesty zlé a úst převrácených nenávidím.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Má jest rada i šťastný prospěch, jáť jsem rozumnost, a má jest síla.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Skrze mne králové kralují, a knížata ustanovují věci spravedlivé.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Skrze mne knížata panují, páni i všickni soudcové zemští.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Já milující mne miluji, a kteříž mne pilně hledají, nalézají mne.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Bohatství a sláva při mně jest, zboží trvánlivé i spravedlnost.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Lepší jest ovoce mé než nejlepší zlato, i než ryzí, a užitek můj než stříbro výborné.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Stezkou spravedlnosti vodím, prostředkem stezek soudu,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Abych těm, kteříž mne milují, přidědila zboží věčné, a poklady jejich naplnila.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Hospodin měl mne při počátku cesty své, před skutky svými, přede všemi časy.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Před věky ustanovena jsem, před počátkem, prvé než byla země.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Když ještě nebylo propasti, zplozena jsem, když ještě nebylo studnic oplývajících vodami.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Prvé než hory založeny byly, než byli pahrbkové, zplozena jsem;
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Ještě byl neučinil země a rovin, ani začátku prachu okršlku zemského.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Když připravoval nebesa, byla jsem tu, když vyměřoval okrouhlost nad propastí;
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Když upevňoval oblaky u výsosti, když utvrzoval studnice propasti;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Když ukládal moři cíl jeho, a vodám, aby nepřestupovaly rozkázaní jeho, když vyměřoval základy země:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Tehdáž byla jsem od něho pěstována, a byla jsem jeho potěšení na každý den, anobrž hrám před ním každého času;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Hrám i na okršlku země jeho, a rozkoše mé s syny lidskými.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 A tak tedy, synové, poslechněte mne, nebo blahoslavení jsou ostříhající cest mých.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Poslouchejte cvičení, a nabuďte rozumu, a nerozpakujte se.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Blahoslavený člověk, kterýž mne slýchá, bdě u dveří mých na každý den, šetře veřejí dveří mých.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Nebo kdož mne nalézá, nalézá život, a dosahuje lásky od Hospodina.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Ale kdož hřeší proti mně, ukrutenství provodí nad duší svou; všickni, kteříž mne nenávidí, milují smrt.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
