Príslovia 7
1 Synu můj, ostříhej řečí mých, a přikázaní má schovej u sebe.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Ostříhej přikázaní mých, a živ budeš, a naučení mého jako zřítelnice očí svých.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Přivaž je na prsty své, napiš je na tabuli srdce svého.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Rci moudrosti: Sestra má jsi ty, a rozumnost přítelkyní jmenuj,
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Aby tě ostříhala od ženy cizí, od postranní, jenž řečmi svými lahodí.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Nebo z okna domu svého okénkem vyhlédaje,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Viděl jsem mezi hloupými, spatřil jsem mezi mládeží mládence bláznivého.
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Kterýž šel po ulici vedlé úhlu jejího, a cestou k domu jejímu kráčel,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 V soumrak, u večer dne, ve tmách nočních a v mrákotě.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 A aj, žena potkala ho v ozdobě nevěstčí a chytrého srdce,
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Štěbetná a opovážlivá, v domě jejím nezůstávají nohy její,
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Jednak vně, jednak na ulici u každého úhlu úklady činící.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 I chopila jej, a políbila ho, a opovrhši stud, řekla jemu:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Oběti pokojné jsou u mne, dnes splnila jsem slib svůj.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Protož vyšla jsem vstříc tobě, abych pilně hledala tváři tvé, i nalezla jsem tě.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Koberci jsem obestřela lůže své, s řezbami a prostěradly Egyptskými,
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Vykadila jsem pokojík svůj mirrou a aloe a skořicí.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Poď, opojujme se milostí až do jitra, obveselíme se v milosti.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Nebo není muže doma, odšel na cestu dalekou.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Pytlík peněz vzal s sebou, v jistý den vrátí se do domu svého.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 I naklonila ho mnohými řečmi svými, a lahodností rtů svých přinutila jej.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Šel za ní hned, jako vůl k zabití chodívá, a jako blázen v pouta, jimiž by trestán byl.
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Dokudž nepronikla střela jater jeho, pospíchal jako pták k osídlu, nevěda, že ono bezživotí jeho jest.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Protož nyní, synové, slyšte mne, a pozorujte řečí úst mých.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Neuchyluj se k cestám jejím srdce tvé, aniž se toulej po stezkách jejích.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Nebo mnohé zranivši, porazila, a silní všickni zmordováni jsou od ní.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
