Príslovia 6
1 Synu můj, slíbil-lis za přítele svého, podal-lis cizímu ruky své,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Zapleten jsi slovy úst svých, jat jsi řečmi úst svých.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Učiniž tedy toto, synu můj, a vyprosť se, poněvadžs se dostal v ruku přítele svého. Jdi, pokoř se, a probuď přítele svého.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Nedej usnouti očím svým, a zdřímati víčkám svým.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Vydři se jako srna z ruky, a jako pták z ruky čižebníka.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Jdi k mravenci, lenochu, shlédni cesty jeho, a nabuď moudrosti.
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Kterýž nemaje vůdce, ani správce, ani pána,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Připravuje v létě pokrm svůj, shromažďuje ve žni potravu svou.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Dokudž lenochu ležeti budeš? Skoro-liž vstaneš ze sna svého?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Maličko pospíš, maličko zdřímeš, maličko složíš ruce, abys poležel,
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 V tom přijde jako pocestný chudoba tvá, a nouze tvá jako muž zbrojný.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 Èlověk nešlechetný, muž nepravý chodí v převrácenosti úst.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 Mhourá očima svýma, mluví nohama svýma, ukazuje prsty svými.
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Převrácenost všeliká jest v srdci jeho, smýšlí zlé všelikého času, sváry rozsívá.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 A protož v náhle přijde bída jeho, rychle setřín bude, a nebudeť uléčení.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 Těchto šesti věcí nenávidí Hospodin, a sedmá ohavností jest duši jeho:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Očí vysokých, jazyka lživého, a rukou vylévajících krev nevinnou,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 Srdce, kteréž ukládá myšlení nepravá, noh kvapných běžeti ke zlému,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 Svědka lživého, mluvícího lež, a toho, jenž rozsívá různice mezi bratřími.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Ostříhejž, synu můj, přikázaní otce svého, a neopouštěj naučení matky své.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Přivazuj je k srdci svému ustavičně, a k hrdlu svému je připínej.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Kamžkoli půjdeš, ono tě zprovodí, když spáti budeš, bude tě ostříhati, a když procítíš, bude s tebou rozmlouvati,
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 (Nebo přikázaní jest svíce, a naučení světlo, a cesta života jsou domlouvání vyučující),
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 Aby tě ostříhalo od ženy zlé, od úlisnosti jazyka ženy cizí.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Nežádejž krásy její v srdci svém, a nechať tě nejímá víčky svými.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 Nebo příčinou ženy cizoložné zchudl bys až do kusu chleba, anobrž žena cizoložná drahou duši ulovuje.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Může-liž kdo skrýti oheň v klíně svém, aby roucho jeho se nepropálilo?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Může-liž kdo choditi po uhlí řeřavém, aby nohy jeho se neopálily?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 Tak kdož vchází k ženě bližního svého, nebudeť bez viny, kdož by se jí koli dotkl.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 Neuvozují potupy na zloděje, jestliže by ukradl, aby nasytil život svůj, když lační,
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 Ač postižen jsa, navracuje to sedmernásobně, vším statkem domu svého nahražuje:
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 Ale cizoložící s ženou blázen jest; kdož hubí duši svou, tenť to činí;
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 Trápení a lehkosti dochází, a útržka jeho nebývá shlazena.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 Nebo zůřivý jest hněv muže, a neodpouštíť v den pomsty.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 Neohlídá se na žádnou záplatu, aniž přijímá, by i množství darů dával.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
