Príslovia 5
1 Synu můj, pozoruj moudrosti mé, k opatrnosti mé nakloň ucha svého,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 Abys ostříhal prozřetelnosti, a rtové tvoji šetřili umění.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Nebo rtové cizí ženy strdí tekou, a měkčejší nad olej ústa její.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Poslední pak věci její hořké jsou jako pelyněk, ostré jako meč na obě straně ostrý.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Stezku života snad bys zvážiti chtěl? Vrtkéť jsou cesty její, neseznáš.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Protož, synové, poslechněte mne, a neodstupujte od řečí úst mých.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Vzdal od ní cestu svou, a nepřibližuj se ke dveřím domu jejího,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Abys snad nedal jiným slávy své, a let svých ukrutnému,
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Aby se nenasytili cizí úsilím tvým, a práce tvá nezůstala v domě cizím.
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 I řval bys naposledy, když bys zhubil tělo své a čerstvost svou,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 A řekl bys: Jak jsem nenáviděl cvičení, a domlouváním pohrdalo srdce mé,
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 A neposlouchal jsem hlasu vyučujících mne, a k učitelům svým nenaklonil jsem ucha svého!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 O málo, že jsem nevlezl ve všecko zlé u prostřed shromáždění a zástupu.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Pí vodu z čisterny své, a prameny z prostředku vrchoviště svého.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Nechť se rozlévají studnice tvé ven, a potůčkové vod na ulice.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Měj je sám sobě, a ne cizí s tebou.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Budiž požehnaný pramen tvůj, a vesel se z manželky mladosti své.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Laně milostné a srny utěšené; prsy její ať tě opojují všelikého času, v milování jejím kochej se ustavičně.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Nebo proč bys se kochal, synu můj, v cizí, a objímal život postranní,
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Poněvadž před očima Hospodinovýma jsou cesty člověka, a on všecky stezky jeho váží?
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Nepravosti vlastní jímají bezbožníka takového, a v provazích hříchu svého uvázne.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Takovýť umře, proto že nepřijímal cvičení, a ve množství bláznovství svého blouditi bude.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
