Príslovia 30
1 Slova Agura, syna Jáke. Sepsání řečí muže toho k Itielovi, k Itielovi a Uchalovi.
Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
2 Jistě žeť jsem hloupější nad jiné, tak že rozumnosti člověka obecného nemám,
Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
3 Aniž jsem se naučil moudrosti, a umění svatých neumím.
vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
4 Kdo vstoupil v nebe, i sstoupil? Kdo sebral vítr do hrstí svých? Kdo shrnul vody v roucho své? Kdo upevnil všecky končiny země? Které jméno jeho, a jaké jméno syna jeho, víš-li?
Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
5 Všeliká výmluvnost Boží přečištěná jest; onť jest štít doufajících v něho.
Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
6 Nepřidávej k slovům jeho, aby tě nekáral, a byl bys ve lži postižen.
Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
7 Dvou věcí žádám od tebe, neoslýchejž mne, prvé než umru:
Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
8 Marnost a slovo lživé vzdal ode mne, chudoby neb bohatství nedávej mi, živ mne pokrmem vedlé potřeby mé,
Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
9 Abych snad nasycen jsa, tě nezapřel, a neřekl: Kdo jest Hospodin? a abych zchudna, nekradl, a nebral naprázdno jména Hospodina Boha svého.
Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
10 Nesoč na služebníka před pánem jeho, aťby nezlořečil, a ty abys nehřešil.
Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
11 Jest pokolení, kteréž otci svému zlořečí, a matce své nedobrořečí.
Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
12 Jest pokolení čisté samo u sebe, ačkoli od nečistot svých není obmyto.
ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
13 Jest pokolení, jehož vysoké jsou oči, a víčka jeho jsou vyzdvižená.
ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
14 Jest pokolení, jehož zubové jsou mečové, a třenovní zubové jeho nožové, k zžírání chudých na zemi a nuzných na světě.
ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
15 Pijavice má dvě dcery říkající: Dej, dej. Tři věci nebývají nasyceny, anobrž čtyry, kteréž nikdy neřeknou: Dosti:
Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)
17 Oko, kteréž se posmívá otci, a pohrdá poslušenstvím matky, vyklubí krkavci potoční, aneb snědí je orličata.
Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
18 Tři tyto věci skryty jsou přede mnou, nýbrž čtyry, kterýchž neznám:
Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
19 Cesty orlice v povětří, cesty hada na skále, cesty lodí u prostřed moře, a cesty muže při panně.
örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
20 Takováž jest cesta ženy cizoložné: Jí, a utře ústa svá, a dí: Nepáchala jsem nepravosti.
Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
21 Pode třmi věcmi pohybuje se země, anobrž pod čtyřmi, jichž nemůž snésti:
Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
22 Pod služebníkem, když kraluje, a bláznem, když se nasytí chleba;
under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
23 Pod omrzalou, když se vdá, a děvkou, když dědičkou bývá paní své.
under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
24 Ètyry tyto věci jsou malé na zemi, a však jsou moudřejší nad mudrce:
Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
25 Mravenci, lid nesilný, kteříž však připravují v létě pokrm svůj;
myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
26 Králíkové, lid nesilný, kteříž však stavějí v skále dům svůj;
klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
27 Krále nemají kobylky, a však vycházejí po houfích všecky;
gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
28 Pavouk rukama dělá, a bývá na palácích královských.
gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
29 Tři tyto věci udatně vykračují, anobrž čtyry, kteréž zmužile chodí:
Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
30 Lev nejsilnější mezi zvířaty, kterýž neustupuje před žádným;
lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
31 Přepásaný na bedrách kůň neb kozel, a král, proti němuž žádný nepovstává.
en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
32 Jestliže jsi bláznil, vynášeje se, a myslil-lis zle, ruku na ústa polož.
Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
33 Kdo tluče smetanu, stlouká máslo, a stiskání nosu vyvodí krev, tak popouzení k hněvu vyvodí svár.
Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.
