Príslovia 3
1 Synu můj, na učení mé nezapomínej, ale přikázaní mých nechať ostříhá srdce tvé.
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 Dlouhosti zajisté dnů, i let života i pokoje přidadí tobě.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 Milosrdenství a pravda nechť neopouštějí tě, přivaž je k hrdlu svému, napiš je na tabuli srdce svého,
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 A nalezneš milost a prospěch výborný před Bohem i lidmi.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Doufej v Hospodina celým srdcem svým, na rozumnost pak svou nezpoléhej.
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 Na všech cestách svých snažuj se jej poznávati, a onť spravovati bude stezky tvé.
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Nebývej moudrý sám u sebe; boj se Hospodina, a odstup od zlého.
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 Toť bude zdraví životu tvému, a rozvlažení kostem tvým.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Cti Hospodina z statku svého, a z nejpřednějších věcí všech úrod svých,
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 A naplněny budou stodoly tvé hojností, a presové tvoji mstem oplývati budou.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 Kázně Hospodinovy, synu můj, nezamítej, aniž sobě oškliv domlouvání jeho.
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 Nebo kohož miluje Hospodin, tresce, a to jako otec syna, jejž libuje.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Blahoslavený člověk nalézající moudrost, a člověk vynášející opatrnost.
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 Lépeť jest zajisté těžeti jí, nežli těžeti stříbrem, anobrž nad výborné zlato užitek její.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 Dražší jest než drahé kamení, a všecky nejžádostivější věci tvé nevrovnají se jí.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Dlouhost dnů v pravici její, a v levici její bohatství a sláva.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 Cesty její cesty utěšené, a všecky stezky její pokojné.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 Stromem života jest těm, kteříž jí dosahují, a kteříž ji mají, blahoslavení jsou.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 Hospodin moudrostí založil zemi, utvrdil nebesa opatrností.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 Uměním jeho propasti protrhují se, a oblakové vydávají rosu.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 Synu můj, nechť neodcházejí ty věci od očí tvých, ostříhej zdravého naučení a prozřetelnosti.
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 I budeť to životem duši tvé, a ozdobou hrdlu tvému.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Tehdy choditi budeš bezpečně cestou svou, a v nohu svou neurazíš se.
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 Když lehneš, nebudeš se strašiti, ale odpočívati budeš, a bude libý sen tvůj.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Nelekneš se strachu náhlého, ani zpuštění bezbožníků, když přijde.
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 Nebo Hospodin bude doufání tvé, a ostříhati bude nohy tvé, abys nebyl lapen.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Nezadržuj dobrodiní potřebujícím, když s to býti můžeš, abys je činil.
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Neříkej bližnímu svému: Odejdi, potom navrať se, a zítrať dám, maje to u sebe.
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Neukládej proti bližnímu svému zlého, kterýž s tebou dověrně bydlí.
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Nevaď se s člověkem bez příčiny, jestližeť neučinil zlého.
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Nechtěj záviděti muži dráči, aniž zvoluj které cesty jeho.
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 Nebo ohavností jest Hospodinu převrácenec, ale s upřímými tajemství jeho.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Zlořečení Hospodinovo jest v domě bezbožníka, ale příbytku spravedlivých žehná:
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 Poněvadž posměvačům on se posmívá, pokorným pak dává milost.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 Slávu moudří dědičně obdrží, ale blázny hubí pohanění.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
