Príslovia 26
1 Jako sníh v létě, a jako déšť ve žni, tak nepřipadá na blázna čest.
Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Jako vrabec přenáší se, a vlaštovice létá, tak zlořečení bez příčiny nedojde.
Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Bič na koně, uzda na osla, a kyj na hřbet blázna.
Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Neodpovídej bláznu podlé bláznovství jeho, abys i ty jemu nebyl podobný.
Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Odpověz bláznu podlé bláznovství jeho, aby sám u sebe nebyl moudrý.
Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Jako by nohy osekal, bezpráví se dopouští ten, kdož svěřuje poselství bláznu.
Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Jakož nejednostejní jsou hnátové kulhavého, tak řeč v ústech bláznů.
Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Jako vložiti kámen do praku, tak jest, když kdo ctí blázna.
Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Trn, kterýž se dostává do rukou opilého, jest přísloví v ústech bláznů.
Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 Veliký pán stvořil všecko, a dává odplatu bláznu, i odměnu přestupníkům.
En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Jakož pes navracuje se k vývratku svému, tak blázen opětuje bláznovství své.
Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 Spatřil-li bys člověka, an jest moudrý sám u sebe, naděje o bláznu lepší jest než o takovém.
När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Říká lenoch: Lev lítý jest na cestě, lev jest v ulici.
Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 Dvéře se obracejí na stežejích svých, a lenoch na lůži svém.
En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Schovává lenivý ruku svou za ňadra; těžko mu vztáhnouti ji k ústům svým.
Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 Moudřejší jest lenivý u sebe sám, nežli sedm odpovídajících s soudem.
En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Psa za uši lapá, kdož odcházeje, hněvá se ne v své při.
Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Jako nesmyslný vypouští jiskry a šípy smrtelné,
Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 Tak jest každý, kdož oklamává bližního, a říká: Zdaž jsem nežertoval?
Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Když není drev, hasne oheň; tak když nebude klevetníka, utichne svár.
Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Uhel mrtvý k roznícení, a drva k ohni, tak člověk svárlivý k roznícení svady.
Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 Slova utrhače jako ubitých, ale však sstupují do vnitřností života.
Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 Stříbrná trůska roztažená po střepě jsou rtové protivní a srdce zlé.
En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Rty svými za jiného se staví ten, jenž nenávidí, ale u vnitřnosti své skládá lest.
Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Když se ochotný ukáže řečí svou, nevěř mu; nebo sedmera ohavnost jest v srdci jeho.
Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Přikrývána bývá nenávist chytře, ale zlost její zjevena bývá v shromáždění.
Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Kdo jámu kopá, do ní upadá, a kdo valí kámen, na něj se obrací.
Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 Èlověk jazyka ošemetného v nenávisti má ponížené, a ústy úlisnými způsobuje pád.
En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
