Príslovia 2

1 Synu můj, přijmeš-li slova má, a přikázaní má schováš-li u sebe;

Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 Nastavíš-li moudrosti ucha svého, a nakloníš-li srdce svého k opatrnosti;

Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 Ovšem, jestliže na rozumnost zavoláš, a na opatrnost zvoláš-li;

Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 Budeš-li jí hledati jako stříbra, a jako pokladů pilně vyhledávati jí:

Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 Tehdy porozumíš bázni Hospodinově, a známosti Boží nabudeš;

Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 Nebo Hospodin dává moudrost, z úst jeho umění a opatrnost.

Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Chová upřímým dlouhověkosti, pavézou jest chodícím v sprostnosti,

Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 Ostříhaje stezek soudu; on cesty svatých svých ostříhá.

Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Tehdy porozumíš spravedlnosti a soudu, a upřímosti i všeliké cestě dobré,

Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 Když vejde moudrost v srdce tvé, a umění duši tvé se zalíbí.

Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 Prozřetelnost ostříhati bude tebe, a opatrnost zachová tě,

Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 Vysvobozujíc tě od cesty zlé, a od lidí mluvících věci převrácené,

Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 Kteříž opouštějí stezky přímé, aby chodili po cestách tmavých,

Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 Kteříž se veselí ze zlého činění, plésají v převrácenostech nejhorších,

De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 Jejichž stezky křivolaké jsou, anobrž zmotaní jsou na cestách svých;

Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 Vysvobozujíc tě i od ženy postranní, od cizí, kteráž řečmi svými lahodí,

Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 Kteráž opouští vůdce mladosti své, a na smlouvu Boha svého se zapomíná;

Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 K smrti se zajisté nachyluje dům její, a k mrtvým stezky její;

Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 Kteřížkoli vcházejí k ní, nenavracují se zase, aniž trefují na cestu života;

Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 Abys chodil po cestě dobrých, a stezek spravedlivých abys ostříhal.

Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 Nebo upřímí bydliti budou v zemi, a pobožní zůstanou v ní;

Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 Bezbožní pak z země vyťati budou, a přestupníci vykořeněni budou z ní.

Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.