Príslovia 17
1 Lepší jest kus chleba suchého s pokojem, nežli dům plný nabitých hovad s svárem.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 Služebník rozumný panovati bude nad synem, kterýž jest k hanbě, a mezi bratřími děliti bude dědictví.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 Teglík stříbra a pec zlata zkušuje, ale srdcí Hospodin.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 Zlý člověk pozoruje řečí nepravých, a lhář poslouchá jazyka převráceného.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Kdo se posmívá chudému, útržku činí Učiniteli jeho; a kdo se z bídy raduje, nebude bez pomsty.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 Koruna starců jsou vnukové, a ozdoba synů otcové jejich.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Nesluší na blázna řeči znamenité, ovšem na kníže řeč lživá.
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 Jako kámen drahý, tak bývá vzácný dar před očima toho, kdož jej béře; k čemukoli směřuje, daří se jemu.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Kdo přikrývá přestoupení, hledá lásky; ale kdo obnovuje věc, rozlučuje přátely.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Více se chápá rozumného jedno domluvení, nežli by blázna stokrát ubil.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 Zpurný toliko zlého hledá, pročež přísný posel na něj poslán bývá.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 Lépe člověku potkati se s nedvědicí osiřalou, nežli s bláznem v bláznovství jeho.
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Kdo odplacuje zlým za dobré, neodejdeť zlé z domu jeho.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 Začátek svady jest, jako když kdo protrhuje vodu; protož prvé než by se zsilil svár, přestaň.
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Kdož ospravedlňuje nepravého, i kdož odsuzuje spravedlivého, ohavností jsou Hospodinu oba jednostejně.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 K čemu jest zboží v ruce blázna, když k nabytí moudrosti rozumu nemá?
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 Všelikého času miluje, kdož jest přítelem, a bratr v ssoužení ukáže se.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 Èlověk bláznivý ruku dávaje, činí slib před přítelem svým.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Kdož miluje svadu, miluje hřích; a kdo vyvyšuje ústa svá, hledá potření.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 Převrácené srdce nenalézá toho, což jest dobrého; a kdož má vrtký jazyk, upadá v těžkost.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Kdo zplodil blázna, k zámutku svému zplodil jej, aniž se bude radovati otec nemoudrého.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 Srdce veselé očerstvuje jako lékařství, ale duch zkormoucený vysušuje kosti.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 Bezbožný tajně béře dar, aby převrátil stezky soudu.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 Na oblíčeji rozumného vidí se moudrost, ale oči blázna těkají až na konec země.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 K žalosti jest otci svému syn blázen, a k hořkosti rodičce své.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Jistě že pokutovati spravedlivého není dobré, tolikéž, aby knížata bíti měli pro upřímost.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 Zdržuje řeči své muž umělý; drahého ducha jest muž rozumný.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Také i blázen, mlče, za moudrého jmín bývá, a zacpávaje rty své, za rozumného.
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
