Príslovia 16
1 Při člověku bývá spořádání myšlení, ale od Hospodina jest řeč jazyka.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Všecky cesty člověka čisté se jemu zdají, ale kterýž zpytuje duchy, Hospodin jest.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Uval na Hospodina činy své, a budou upevněna předsevzetí tvá.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Hospodin všecko učinil pro sebe samého, také i bezbožného ke dni zlému.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Ohavností jest Hospodinu každý pyšného srdce; by sobě na pomoc i jiné přivzal, neujde pomsty.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Milosrdenstvím a pravdou očištěna bývá nepravost, a v bázni Hospodinově uchází se zlého.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Když se líbí Hospodinu cesty člověka, také i nepřátely jeho spokojuje k němu.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Lepší jest maličko s spravedlností, než množství důchodů nespravedlivých.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Srdce člověka přemýšlí o cestě své, ale Hospodin spravuje kroky jeho.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Rozhodnutí jest ve rtech královských, v soudu neuchylují se ústa jeho.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Váha a závaží jsou úsudek Hospodinův, a všecka závaží v pytlíku jeho nařízení.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Ohavností jest králům činiti bezbožně; nebo spravedlností upevňován bývá trůn.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Rtové spravedliví líbezní jsou králům, a ty, kteříž upřímě mluví, milují.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Rozhněvání královo jistý posel smrti, ale muž moudrý ukrotí je.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 V jasné tváři královské jest život, a přívětivost jeho jako oblak s deštěm jarním.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Mnohem lépe jest nabyti moudrosti než zlata nejčistšího, a nabyti rozumnosti lépe než stříbra.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 Cesta upřímých jest odstoupiti od zlého; ostříhá duše své ten, kdož ostříhá cesty své.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Před setřením bývá pýcha, a před pádem pozdvižení ducha.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Lépe jest poníženého duchu býti s pokornými, než děliti kořist s pyšnými.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Ten, kdož pozoruje slova, nalézá dobré; a kdož doufá v Hospodina, blahoslavený jest.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Ten, kdož jest moudrého srdce, slove rozumný, a sladkost rtů přidává naučení.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Rozumnost těm, kdož ji mají, jest pramen života, ale umění bláznů jest bláznovství.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Srdce moudrého rozumně spravuje ústa svá, tak že rty svými přidává naučení.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Plást medu jsou řeči utěšené, sladkost duši, a lékařství kostem.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Cesta zdá se přímá člověku, ale dokonání její jistá cesta smrti.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Èlověk pracovitý pracuje sobě, nebo ponoukají ho ústa jeho.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Muž nešlechetný vykopává zlé, v jehožto rtech jako oheň spalující.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Muž převrácený rozsívá sváry, a klevetník rozlučuje přátely.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Muž ukrutný přeluzuje bližního svého, a uvodí jej na cestu nedobrou.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Zamhuřuje oči své, smýšleje věci převrácené, a zmítaje pysky svými, vykonává zlé.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Koruna ozdobná jsou šediny na cestě spravedlnosti se nalézající.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Lepší jest zpozdilý k hněvu než silný rek, a kdož panuje nad myslí svou nežli ten, kterýž dobyl města.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Do klínu umítán bývá los, ale od Hospodina všecko řízení jeho.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
