Príslovia 15
1 Odpověd měkká odvracuje hněv, ale řeč zpurná vzbuzuje prchlivost.
Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
2 Jazyk moudrých ozdobuje umění, ale ústa bláznů vylévají bláznovství.
De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
3 Na všelikém místě oči Hospodinovy spatřují zlé i dobré.
Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
4 Zdravý jazyk jest strom života, převrácenost pak z něho ztroskotání od větru.
En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
5 Blázen pohrdá cvičením otce svého, ale kdož ostříhá naučení, opatrnosti nabude.
En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
6 V domě spravedlivého jest hojnost veliká, ale v úrodě bezbožného zmatek.
Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
7 Rtové moudrých rozsívají umění, srdce pak bláznů ne tak.
De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
8 Obět bezbožných ohavností jest Hospodinu, ale modlitba upřímých líbí se jemu.
Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
9 Ohavností jest Hospodinu cesta bezbožného, toho pak, kdož následuje spravedlnosti, miluje.
Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
10 Trestání přísné opouštějícímu cestu, a kdož nenávidí domlouvání, umře.
Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
12 Nemiluje posměvač toho, kterýž ho tresce, aniž k moudrým přistoupí.
En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
13 Srdce veselé obveseluje tvář, ale pro žalost srdce duch zkormoucen bývá.
Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
14 Srdce rozumného hledá umění, ale ústa bláznů pasou se bláznovstvím.
Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
15 Všickni dnové chudého zlí jsou, ale dobromyslného hody ustavičné.
En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
16 Lepší jest maličko s bázní Hospodinovou než poklad veliký s nepokojem.
Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
17 Lepší jest krmě z zelí, kdež jest láska, nežli z krmného vola, kdež jest nenávist.
Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
18 Muž hněvivý vzbuzuje sváry, ale zpozdilý k hněvu upokojuje svadu.
En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
19 Cesta lenivého jest jako plot z trní, ale stezka upřímých jest vydlážená.
Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
20 Syn moudrý obveseluje otce, bláznivý pak člověk pohrdá matkou svou.
En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21 Bláznovství jest veselím bláznu, ale člověk rozumný upřímo kráčeti směřuje.
Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22 Kdež není rady, zmařena bývají usilování, ale množství rádců ostojí.
De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23 Vesel bývá člověk z odpovědi úst svých; nebo slovo v čas příhodný ó jak jest dobré!
Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
25 Dům pyšných vyvrací Hospodin, meze pak vdovy upevňuje.
Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26 Ohavností jsou Hospodinu myšlení zlého, ale čistých řeči vzácné.
De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27 Kdož dychtí po lakomství, kormoutí dům svůj; ale kdož nenávidí darů, živ bude.
Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28 Srdce spravedlivého přemyšluje, co má mluviti, ale ústa bezbožných vylévají všelijakou zlost.
Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29 Vzdálen jest Hospodin od bezbožných, ale modlitbu spravedlivých vyslýchá.
Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30 To, což se zraku naskýtá, obveseluje srdce; pověst dobrá tukem naplňuje kosti.
Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
31 Ucho, kteréž poslouchá trestání života, u prostřed moudrých bydliti bude.
Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
32 Kdo se vyhýbá cvičení, zanedbává duše své; ale kdož přijímá domlouvání, má rozum.
Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
33 Bázeň Hospodinova jest cvičení se moudrosti, a slávu předchází ponížení.
Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
