Príslovia 14
1 Moudrá žena vzdělává dům svůj, bláznice pak rukama svýma boří jej.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 Kdo chodí v upřímnosti své, bojí se Hospodina, ale převrácený v cestách svých pohrdá jím.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 V ústech blázna jest hůl pýchy, rtové pak moudrých ostříhají jich.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Když není volů, prázdné jsou jesle, ale hojná úroda jest v síle volů.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 Svědek věrný neklamá, ale svědek falešný mluví lež.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 Hledá posměvač moudrosti, a nenalézá, rozumnému pak umění snadné jest.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Odejdi od muže bláznivého, když neseznáš při něm rtů umění.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 Moudrost opatrného jest, aby rozuměl cestě své, bláznovství pak bláznů ke lsti.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Blázen přikrývá hřích, ale mezi upřímými dobrá vůle.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 Srdce ví o hořkosti duše své, a k veselí jeho nepřimísí se cizí.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 Dům bezbožných vyhlazen bude, ale stánek upřímých zkvetne.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 Cesta zdá se přímá člověku, a však dokonání její jest cesta k smrti.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Také i v smíchu bolí srdce, a cíl veselí jest zámutek.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 Cestami svými nasytí se převrácený srdcem, ale muž dobrý štítí se jeho.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 Hloupý věří každému slovu, ale opatrný šetří kroku svého.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 Moudrý bojí se a odstupuje od zlého, ale blázen dotře a smělý jest.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 Náhlý se dopouští bláznovství, a muž myšlení zlých v nenávisti bývá.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 Dědičně vládnou hlupci bláznovstvím, ale opatrní bývají korunováni uměním.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 Sklánějí se zlí před dobrými, a bezbožní u bran spravedlivého.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 Také i příteli svému v nenávisti bývá chudý, ale milovníci bohatého mnozí jsou.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 Pohrdá bližním svým hříšník, ale kdož se slitovává nad chudými, blahoslavený jest.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Zajisté žeť bloudí, kteříž ukládají zlé; ale milosrdenství a pravda těm, kteříž smýšlejí dobré.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 Všeliké práce bývá zisk, ale slovo rtů jest jen k nouzi.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 Koruna moudrých jest bohatství jejich, bláznovství pak bláznivých bláznovstvím.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 Vysvobozuje duše svědek pravdomluvný, ale lstivý mluví lež.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 V bázni Hospodinově jestiť doufání silné, kterýž synům svým útočištěm bude.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 Bázeň Hospodinova jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 Ve množství lidu jest sláva krále, ale v nedostatku lidu zahynutí vůdce.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 Zpozdilý k hněvu hojně má rozumu, ale náhlý pronáší bláznovství.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 Život těla jest srdce zdravé, ale hnis v kostech jest závist.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 Kdo utiská chudého, útržku činí Učiniteli jeho; ale ctí jej, kdož se slitovává nad chudým.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 Pro zlost svou odstrčen bývá bezbožný, ale naději má i při smrti své spravedlivý.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 V srdci rozumného odpočívá moudrost, co pak jest u vnitřnosti bláznů, nezatají se.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 Spravedlnost zvyšuje národ, ale hřích jest ku pohanění národům.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 Laskav bývá král na služebníka rozumného, ale hněviv na toho, kterýž hanbu činí.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
