Príslovia 13
1 Syn moudrý přijímá cvičení otcovo, ale posměvač neposlouchá domlouvání.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Z ovoce úst každý jísti bude dobré, ale duše převrácených nátisky.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Kdo ostříhá úst svých, ostříhá duše své; kdo rozdírá rty své, setření na něj přijde.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 Žádá, a nic nemá duše lenivého, duše pak pracovitých zbohatne.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 Slova lživého nenávidí spravedlivý, bezbožníka pak v ošklivost uvodí a zahanbuje.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Spravedlnost ostříhá přímě chodícího po cestě, bezbožnost pak vyvrací hříšníka.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Někdo bohatým se dělaje, nemá nic: zase někdo dělaje se chudým, má však statku mnoho.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 Výplata života člověku jest bohatství jeho, ale chudý neslyší domlouvání.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 Světlo spravedlivých rozsvětluje se, svíce pak bezbožných zhasne.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Samou toliko pýchou působí člověk svár, ale při těch, jenž užívají rady, jest moudrost.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Statek zle dobytý umenšovati se bude, kdož pak shromažďuje rukou, přivětší ho.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Očekávání dlouhé zemdlívá srdce, ale žádost splněná jest strom života.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Kdož pohrdá slovem Božím, sám sobě škodí; ale kdož se bojí přikázaní, odplaceno mu bude.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 Naučení moudrého jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Rozum dobrý dává milost, cesta pak převrácených jest tvrdá.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Každý důmyslný dělá uměle, ale blázen rozprostírá bláznovství.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 Posel bezbožný upadá v neštěstí, jednatel pak věrný jest lékařství.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Chudoba a lehkost potká toho, jenž se vytahuje z kázně; ale kdož ostříhá naučení, zveleben bude.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 Žádost naplněná sladká jest duši, ale ohavnost jest bláznům odstoupiti od zlého.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Kdo chodí s moudrými, bude moudrý; ale kdo tovaryší s blázny, setřín bude.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Hříšníky stihá neštěstí, ale spravedlivým odplatí Bůh dobrým.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 Dobrý zanechává dědictví vnukům, ale zboží hříšného zachováno bývá spravedlivému.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Hojnost jest pokrmů na rolí chudých, někdo pak hyne skrze nerozšafnost.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 Kdo zdržuje metlu svou, nenávidí syna svého; ale kdož ho miluje, za času jej tresce.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 Spravedlivý jí až do nasycení duše své, břicho pak bezbožných nedostatek trpí.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
