Lukáš 1
1 Poněvadž mnozí usilovali sepsati pořádně vypravování těch věcí, kteréž jsou u nás jisté,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 Jakž jsou nám vydali ti, kteřížto od počátku sami viděli, a služebníci toho Slova byli,
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 Vidělo se i mně, kterýž jsem toho všeho pravé povědomosti došel, tobě z gruntu o tom pořádně vypsati, výborný Theofile,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 Abys zvěděl jistotu těch věcí, jimž jsi vyučován.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 Byl za dnů Herodesa krále Judského kněz nějaký, jménem Zachariáš, z třídy Abiášovy, a manželka jeho ze dcer Aronových, a jméno její Alžběta.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 Byli pak oba spravedliví před obličejem Božím, chodíce ve všech přikázáních a spravedlnostech Páně bez úhony.
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 A neměli plodu, protože Alžběta byla neplodná, a oba se byli zstarali ve dnech svých.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 I stalo se, když on úřad kněžský konal v pořádku třídy své před Bohem,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 Že vedle obyčeje úřadu kněžského los naň přišel, aby položil zápal, vejda do chrámu Páně.
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 A všecko množství lidu bylo vně, modlíce se v hodinu zápalu.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 Tedy ukázal se jemu anděl Páně, stoje na pravé straně oltáře zápalu.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 A uzřev jej Zachariáš, zstrašil se, a bázeň připadla na něj.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 I řekl jemu anděl: Neboj se, Zachariáši, neboť jest uslyšána modlitba tvá, a Alžběta manželka tvá porodí tobě syna, a nazůveš jméno jeho Jan.
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 Z čehož budeš míti radost a veselé, a mnozí z jeho narození budou se radovati.
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 Bude zajisté veliký před obličejem Páně, a vína i nápoje opojného nebudeť píti, a Duchem svatým bude naplněn hned od života matky své.
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 A mnohé z synů Izraelských obrátí ku Pánu Bohu jejich.
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 Neboť, on předejde před obličejem jeho v duchu a v moci Eliášově, aby obrátil srdce otců k synům, a nevěřící k opatrnosti spravedlivých, aby tak připravil Pánu lid hotový.
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 I řekl Zachariáš k andělu: Po čemž to poznám? Nebo já starý jsem, a manželka má zstarala se ve dnech svých.
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 Odpověděv anděl, řekl jemu: Jáť jsem Gabriel, kterýž stojím před obličejem Božím, a poslán jsem, abych mluvil s tebou, a tyto věci veselé tobě zvěstoval.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 A aj, budeš němý, a nebudeš moci mluviti až do toho dne, v kterémž se tyto věci stanou, protože jsi neuvěřil řečem mým, kteréž se naplní časem svým.
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 Lid pak očekával Zachariáše, a divili se, že on tak prodléval v chrámě.
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 Vyšed pak, nemohl mluviti k nim. I srozuměli, že vidění viděl v chrámě. Nebo on návěští jim dával, a zůstal němý.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 I stalo se, když se vyplnili dnové konání úřadu jeho, odšel do domu svého.
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 A po těch dnech počala Alžběta manželka jeho, a tajila se za pět měsíců, řkuci:
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 Že tak mi učinil Pán ve dnech, v nichžto vzezřel, aby odjal mé pohanění mezi lidmi.
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 V měsíci pak šestém poslán jest anděl Gabriel od Boha do města Galilejského, kterémuž jméno Nazarét,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 Ku panně zasnoubené muži, kterémuž jméno bylo Jozef, z domu Davidova, a jméno panny Maria.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 I všed k ní anděl, dí: Zdráva milosti došlá, Pán Bůh s tebou, požehnaná ty mezi ženami.
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 Ona pak uzřevši ho, zarmoutila se nad řečí jeho, a myslila, jaké by to bylo pozdravení.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 I řekl jí anděl: Neboj se, Maria, nebo jsi nalezla milost u Boha.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 A počneš v životě a porodíš syna, a nazůveš jméno jeho Ježíš.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 Tenť bude veliký, a Syn Nejvyššího slouti bude, a dáť jemu Pán Bůh stolici Davida otce jeho.
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 I řekla Maria k andělu: Kterak se to stane, poněvadž já muže nepoznávám?
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 A odpověděv anděl, řekl jí: Duch svatý sstoupí v tě, a moc Nejvyššího zastíní tobě; a protož, což se z tebe svatého narodí, slouti bude Syn Boží.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 A aj, Alžběta, příbuzná tvá, i ona počala syna v starosti své, a tento jest jí šestý měsíc, kteráž sloula neplodná.
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 Neboť nebude nemožné u Boha všeliké slovo.
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 I řekla Maria: Aj, služebnice Páně, staniž mi se podle slova tvého. I odšel od ní anděl.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 Tedy povstavši Maria v těch dnech, odešla na hory s chvátáním do města Judova.
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 I vešla do domu Zachariášova, a pozdravila Alžběty.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 I stalo se, jakž uslyšela pozdravení Marie Alžběta, zplésalo nemluvňátko v životě jejím, a naplněna jest Duchem svatým Alžběta.
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 I zvolala hlasem velikým a řekla: Požehnaná ty mezi ženami, a požehnaný plod života tvého.
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 A odkud mi to, aby přišla matka Pána mého ke mně?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 Nebo aj, jakž se stal hlas pozdravení tvého v uších mých, zplésalo radostně nemluvňátko v životě mém.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 A blahoslavená, kteráž uvěřila, neboť dokonány budou ty věci, kteréž jsou povědíny jí ode Pána.
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 Tedy řekla Maria: Velebí duše má Hospodina,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 A veselí se duch můj v Bohu, Spasiteli mém,
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 Že jest vzezřel na ponížení služebnice své; neb aj, od této chvíle blahoslaviti mne budou všickni národové.
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 Neboť mi učinil veliké věci ten, jenž mocný jest, a svaté jméno jeho,
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 A jehož milosrdenství od pokolení až do pokolení bojícím se jeho.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 Dokázal moci ramenem svým, rozptýlil pyšné myšlením srdce jejich.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 Sházel mocné s stolic, a povýšil ponížených.
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 Lačné nakrmil dobrými věcmi, a bohaté pustil prázdné.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 Přijal Izraele, služebníka svého, pamětliv jsa na milosrdenství své
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 I zůstala Maria s ní asi za tři měsíce, a potom navrátila se do domu svého.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Alžbětě pak naplnil se čas, aby porodila; i porodila syna.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 A uslyšeli sousedé a přátelé její, že Hospodin veliké učinil s ní milosrdenství své, i radovali se spolu s ní.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 Stalo se pak v den osmý, přišli obřezovati dítěte, a nazývali jej jménem otce jeho Zachariášem.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 Ale odpověděvši matka jeho, řekla: Nikoli, ale slouti bude Jan.
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 I řekli k ní: Však nižádného není v rodu tvém, kterýž by sloul jménem tím.
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 I dávali návěští otci jeho, jak by ho chtěl nazývati.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 A on požádav deštičky, napsal řka: Jan jest jméno jeho. I divili se všickni.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 A ihned otevřela se ústa jeho a jazyk jeho, i mluvil, velebě Boha.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 Tedy přišla bázeň na všecky sousedy jejich, a po všech horách Judských rozhlásána jsou všecka ta slova.
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 A všickni, kteříž o tom slyšeli, skládali to v srdci svém, řkouce: I kteraké dítě toto bude? A ruka Páně byla s ním.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 Zachariáš pak otec jeho naplněn jest Duchem svatým, a prorokoval řka:
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 Požehnaný Pán Bůh Izraelský, že jest navštívil, a učinil vykoupení lidu svému,
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 A vyzdvihl nám roh spasení v domu Davida, služebníka svého,
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 O vysvobození z nepřátel našich, a z ruky všech, kteříž nás nenáviděli,
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 Aby učinil milosrdenství s otci našimi, a rozpomenul se na smlouvu svou svatou,
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 Na přísahu, kterouž jest přisáhl Abrahamovi, otci našemu, že jistě nám to dá,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 Abychom bez strachu, z ruky nepřátel našich jsouce vysvobozeni, sloužili jemu,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 V svatosti a v spravedlnosti před obličejem jeho, po všecky dny života našeho.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 Ty pak, dítě, prorokem Nejvyššího slouti budeš, nebo předejdeš před tváří Páně připravovati cesty jeho,
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 Aby bylo dáno umění spasitelné lidu jeho na odpuštění hříchů jejich,
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Skrze srdečné milosrdenství Boha našeho, v němžto navštívil nás, vyšed z výsosti,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 Aby se ukázal sedícím v temnostech a v stínu smrti, k spravení noh našich na cestu pokoje.
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 Dítě pak rostlo a posilovalo se v duchu, a bylo na poušti až do dne zjevení svého lidu Izraelskému.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
