Plaè 5
1 Rozpomeň se, Hospodine, co se nám děje; popatř a viz pohanění naše.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Dědictví naše obráceno jest k cizím, domové naši k cizozemcům.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Sirotci jsme a bez otce, matky naše jsou jako vdovy.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vody své za peníze pijeme, dříví naše za záplatu přichází.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Na hrdle svém protivenství snášíme, pracujeme, nedopouští se nám odpočinouti.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Egyptským podáváme ruky i Assyrským, abychom nasyceni byli chlebem.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Otcové naši hřešili, není jich, my pak trestáni po nich neseme.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Služebníci panují nad námi; není žádného, kdo by vytrhl z ruky jejich.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 S opovážením se života svého hledáme chleba svého, pro strach meče i na poušti.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Kůže naše jako pec zčernaly od náramného hladu.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Ženám na Sionu i pannám v městech Judských násilé činí.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Knížata rukou jejich zvěšena jsou, osoby starých nemají v poctivosti.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Mládence k žernovu berou, a pacholata pod dřívím klesají.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Starci sedati v branách přestali a mládenci od zpěvů svých.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Přestala radost srdce našeho, obrátilo se v kvílení plésání naše.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Spadla koruna s hlavy naší; běda nám již, že jsme hřešili.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Protoť jest mdlé srdce naše, pro tyť věci zatměly se oči naše,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Pro horu Sion, že zpuštěna jest; lišky chodí po ní.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Ty Hospodine, na věky zůstáváš, a stolice tvá od národu do pronárodu.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Proč se zapomínáš na věky na nás, a opouštíš nás za tak dlouhé časy?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Obrať nás, ó Hospodine, k sobě, a obráceni budeme; obnov dny naše, jakž byly za starodávna.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Nebo zdali všelijak zavržeš nás, a hněvati se budeš na nás velice?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
