Plaè 3
1 Já jsem muž okoušející trápení od metly rozhněvání Božího.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Zahnal mne, a uvedl do tmy a ne k světlu.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Toliko proti mně se postavuje, a obrací ruku svou přes celý den.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Uvedl sešlost na tělo mé a kůži mou, a polámal kosti mé.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Zastavěl mne a obklíčil přeodpornou hořkostí.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Postavil mne v tmavých místech jako ty, kteříž již dávno zemřeli.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Ohradil mne, abych nevyšel; obtížil ocelivý řetěz můj.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 A jakžkoli volám a křičím, zacpává uši před mou modlitbou.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ohradil cesty mé tesaným kamenem, a stezky mé zmátl.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Jest nedvěd číhající na mne, lev v skrejších.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Cesty mé stočil, anobrž roztrhal mne, a na to mne přivedl, abych byl pustý.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Natáhl lučiště své, a vystavil mne za cíl střelám.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Postřelil ledví má střelami toulu svého.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Jsem v posměchu se vším lidem svým, a písničkou jejich přes celý den.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Sytí mne hořkostmi, opojuje mne pelynkem.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Nadto potřel o kameníčko zuby mé, vrazil mne do popela.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Tak jsi vzdálil, ó Bože, duši mou od pokoje, až zapomínám na pohodlí,
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 A říkám: Zahynulatě síla má i naděje má, kterouž jsem měl v Hospodinu.
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 A však duše má rozvažujíc trápení svá a pláč svůj, pelynek a žluč,
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Rozvažujíc to ustavičně, ponižuje se ve mně.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 A přivodě sobě to ku paměti, (naději mám),
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Že veliké jest milosrdenství Hospodinovo, když jsme do konce nevyhynuli. Nepřestávajíť zajisté slitování jeho,
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Ale nová jsou každého jitra; převeliká jest pravda tvá.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Díl můj jest Hospodin, říká duše má; protož naději mám v něm.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Dobrý jest Hospodin těm, jenž očekávají na něj, duši té, kteráž ho hledá.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Dobré jest trpělivě očekávajícímu na spasení Hospodinovo.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Dobré jest muži tomu, kterýž by nosil jho od dětinství svého,
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Kterýž by pak byl opuštěn, trpělivě se má v tom, což na něj vloženo,
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Dávaje do prachu ústa svá, až by se ukázala naděje,
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Nastavuje líce tomu, kdož jej bije, a sytě se potupou.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Neboť nezamítá Pán na věčnost;
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Nýbrž ačkoli zarmucuje, však slitovává se podlé množství milosrdenství svého.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Netrápíť zajisté z srdce svého, aniž zarmucuje synů lidských.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Aby kdo potíral nohama svýma všecky vězně v zemi,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Aby nespravedlivě soudil muže před oblíčejem Nejvyššího,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 Aby převracel člověka v při jeho, Pán nelibuje.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Kdo jest, ješto když řekl, stalo se něco, a Pán nepřikázal?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Z úst Nejvyššího zdali nepochází zlé i dobré?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Proč by tedy sobě stýskal člověk živý, muž nad kázní za hříchy své?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Zpytujme raději a ohledujme cest našich, a navraťme se až k Hospodinu.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Pozdvihujme srdcí i rukou svých k Bohu silnému v nebe.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Myť jsme se zpronevěřili, a zpurní jsme byli, protož ty neodpouštíš.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Obestřels se hněvem a stiháš nás, morduješ a nešanuješ.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Obestřels se oblakem, aby nemohla proniknouti k tobě modlitba.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Za smeti a povrhel položil jsi nás u prostřed národů těchto.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Rozdírají na nás ústa svá všickni nepřátelé naši.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Strach a jáma potkala nás, zpuštění a setření.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Potokové vod tekou z očí mých pro potření dcery lidu mého.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Oči mé slzí bez přestání, proto že není žádného odtušení,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Ažby popatřil a shlédl Hospodin s nebe.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Oči mé rmoutí duši mou pro všecky dcery města mého.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Loviliť jsou mne ustavičně, jako ptáče, nepřátelé moji bez příčiny.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Uvrhli do jámy život můj, a přimetali mne kamením.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Rozvodnily se vody nad hlavou mou, řekl jsem: Jižtě po mně.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Vzývám jméno tvé, ó Hospodine, z jámy nejhlubší.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Hlas můj vyslýchával jsi; nezacpávejž ucha svého před vzdycháním mým a voláním mým.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 V ten den, v němž jsem tě vzýval, přicházeje, říkávals: Neboj se.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Pane, zasazuje se o při duše mé, vysvobozoval jsi život můj.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Vidíš, ó Hospodine, převrácenost, kteráž se mně děje, dopomoziž mi k spravedlnosti.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Vidíš všecko vymstívání se jejich, všecky úklady jejich proti mně.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Slýcháš utrhání jejich, ó Hospodine, i všecky obmysly jejich proti mně,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Řeči povstávajících proti mně, a přemyšlování jejich proti mně přes celý den.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Pohleď, jak při sedání jejich i povstání jejich jsem písničkou jejich.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Dej jim odplatu, Hospodine, podlé díla rukou jejich.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Dej jim zatvrdilé srdce a prokletí své na ně.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Stihej v prchlivosti, a vyhlaď je, ať nejsou pod nebem tvým.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
