Jób 5
1 Zavolejž tedy, dá-liť kdo odpověd? A k kterému se z svatých obrátíš?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Pakli k bláznu, zahubí ho rozhněvání, a nesmyslného zabije prchlivost.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Jáť jsem viděl blázna, an se vkořenil, ale hned jsem zle tušil příbytku jeho, řka:
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Vzdáleniť jsou synové jeho od spasení; nebo potříni budou v bráně, aniž bude, kdo by je vytrhl.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Obilé jeho zžíře hladovitý, a i z prostřed trní je vychvátí; nadto sehltí násilník statek takových.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Neboť nepochází z prachu trápení, aniž se z země pučí bída.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Ale člověk rodí se k bídě, tak jako jiskry z uhlí zhůru létají.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Jistě žeť bych já hledal Boha silného, a jemu bych předložil při svou,
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Kterýž činí věci veliké, nezpytatelné, divné, a jimž počtu není,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Kterýž dává déšť na zemi, a spouští vody na pole,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Kterýž sází opovržené na místě vysokém, a žalostící vyvyšuje spasením,
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Kterýž v nic obrací myšlení chytráků, tak aby nemohli k skutku přivésti ruce jejich ničeho,
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Kterýž lapá moudré v chytrosti jejich; nebo rada převrácených bláznová bývá.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Ve dne motají se jako ve tmách, a jako v noci šámají o poledni.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Kterýž zachovává od meče a od úst jejich, a chudého od ruky násilníka.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Máť zajisté nuzný naději, ale nepravost musí zacpati ústa svá.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Aj, jak blahoslavený jest člověk, kteréhož tresce Bůh! A protož káráním Všemohoucího nepohrdej.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Onť zajisté uráží, on i obvazuje; raní, ruka jeho také léčí.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Z šesti úzkostí vysvobodil by tebe, ano i v sedmi nedotklo by se tebe zlé.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 V hladu vykoupil by tě od smrti, a v boji od moci meče.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Když utrhá jazyk, byl bys skryt, aniž bys se bál zhouby, když by přišla.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Zhouba a hlad buď tobě za smích, a nestrachuj se ani líté zvěři zemské.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Nebo s kamením polním příměří tvé, a zvěř lítá polní pokoj zachová k tobě.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 A shledáš, žeť stánek tvůj bude bezpečný, a navrátíš se zase k příbytku svému, a nezhřešíš.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Shledáš také, žeť se rozmnoží símě tvé, a potomci tvoji jako bylina zemská.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Vejdeš v šedinách do hrobu, tak jako odnášíno bývá zralé obilí časem svým.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Aj, toť jsme vyhledali, a takť jest; poslechniž toho, a schovej sobě to.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
