Jób 5
1 Zavolejž tedy, dá-liť kdo odpověd? A k kterému se z svatých obrátíš?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 Pakli k bláznu, zahubí ho rozhněvání, a nesmyslného zabije prchlivost.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 Jáť jsem viděl blázna, an se vkořenil, ale hned jsem zle tušil příbytku jeho, řka:
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 Vzdáleniť jsou synové jeho od spasení; nebo potříni budou v bráně, aniž bude, kdo by je vytrhl.
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 Obilé jeho zžíře hladovitý, a i z prostřed trní je vychvátí; nadto sehltí násilník statek takových.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 Neboť nepochází z prachu trápení, aniž se z země pučí bída.
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 Ale člověk rodí se k bídě, tak jako jiskry z uhlí zhůru létají.
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 Jistě žeť bych já hledal Boha silného, a jemu bych předložil při svou,
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 Kterýž činí věci veliké, nezpytatelné, divné, a jimž počtu není,
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 Kterýž dává déšť na zemi, a spouští vody na pole,
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 Kterýž sází opovržené na místě vysokém, a žalostící vyvyšuje spasením,
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 Kterýž v nic obrací myšlení chytráků, tak aby nemohli k skutku přivésti ruce jejich ničeho,
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 Kterýž lapá moudré v chytrosti jejich; nebo rada převrácených bláznová bývá.
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 Ve dne motají se jako ve tmách, a jako v noci šámají o poledni.
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 Kterýž zachovává od meče a od úst jejich, a chudého od ruky násilníka.
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 Máť zajisté nuzný naději, ale nepravost musí zacpati ústa svá.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Aj, jak blahoslavený jest člověk, kteréhož tresce Bůh! A protož káráním Všemohoucího nepohrdej.
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 Onť zajisté uráží, on i obvazuje; raní, ruka jeho také léčí.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 Z šesti úzkostí vysvobodil by tebe, ano i v sedmi nedotklo by se tebe zlé.
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 V hladu vykoupil by tě od smrti, a v boji od moci meče.
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 Když utrhá jazyk, byl bys skryt, aniž bys se bál zhouby, když by přišla.
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 Zhouba a hlad buď tobě za smích, a nestrachuj se ani líté zvěři zemské.
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 Nebo s kamením polním příměří tvé, a zvěř lítá polní pokoj zachová k tobě.
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 A shledáš, žeť stánek tvůj bude bezpečný, a navrátíš se zase k příbytku svému, a nezhřešíš.
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 Shledáš také, žeť se rozmnoží símě tvé, a potomci tvoji jako bylina zemská.
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 Vejdeš v šedinách do hrobu, tak jako odnášíno bývá zralé obilí časem svým.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 Aj, toť jsme vyhledali, a takť jest; poslechniž toho, a schovej sobě to.
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
