Jób 41
1 Vytáhneš-liž velryba udicí, aneb provazem pohříženým až k jazyku jeho?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Zdali dáš kroužek na chřípě jeho, aneb hákem probodneš čelist jeho?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Zdaž se obrátí k tobě s prosbami, aneb mluviti bude tobě lahodně?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Učiní-liž smlouvu s tebou? Přijmeš-liž jej za služebníka věčného?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Zdaž budeš s ním hráti jako s ptáčkem, aneb přivážeš jej dětem svým?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Přistrojí-liž sobě hody z něho společníci, a rozdělí-liž jej mezi kupce?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Zdaž naplníš háky kůži jeho, a vidlicemi rybářskými hlavu jeho?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Vztáhni jen na něj ruku svou, a neučiníš zmínky o boji.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Aj, naděje o polapení jeho mylná jest. Zdaž i k spatření jeho člověk nebývá poražen?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Není žádného tak smělého, kdo by jej zbudil, kdož tedy postaví se přede mnou?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Kdo mne čím předšel, abych se jemu odplacel? Cožkoli jest pode vším nebem, mé jest.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Nebudu mlčeti o údech jeho, a o síle výborného sformování jeho.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Kdo odkryl svrchek oděvu jeho? S dvojitými udidly svými kdo k němu přistoupí?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Vrata úst jeho kdo otevře? Okolo zubů jeho jest hrůza.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Šupiny jeho pevné jako štítové sevřené velmi tuze.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Jedna druhé tak blízko jest, že ani vítr nevchází mezi ně.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Jedna druhé se přídrží, a nedělí se.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Od kýchání jeho zažžehá se světlo, a oči jeho jsou jako záře svitání.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Z úst jeho jako pochodně vycházejí, a jiskry ohnivé vyskakují.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Z chřípí jeho vychází dým, jako z kotla vroucího aneb hrnce.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Dýchání jeho uhlí rozpaluje, a plamen z úst jeho vychází.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 V šíji jeho přebývá síla, a před ním utíká žalost.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Kusové masa jeho drží se spolu; celistvé jest v něm, aniž se rozdrobuje.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Srdce jeho tuhé jest jako kámen, tak tuhé, jako úlomek zpodního žernovu.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Vyskýtání jeho bojí se nejsilnější, až se strachem i vyčišťují.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Meč stihající jej neostojí, ani kopí, šíp neb i pancíř.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Pokládá železo za plevy, ocel za dřevo shnilé.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Nezahání ho střela, v stéblo obrací se jemu kamení prakové.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Za stéblo počítá střelbu, a posmívá se šermování kopím.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Pod ním ostré střepiny, stele sobě na věci špičaté jako na blátě.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Působí, aby vřelo v hlubině jako v kotle, a kormoutilo se moře jako v moždíři.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Za sebou patrnou činí stezku, až sezdá, že propast má šediny.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Žádného není na zemi jemu podobného, aby tak učiněn byl bez strachu.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Cokoli vysokého jest, za nic pokládá, jest králem nade všemi šelmami.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
