Jób 41
1 Vytáhneš-liž velryba udicí, aneb provazem pohříženým až k jazyku jeho?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Zdali dáš kroužek na chřípě jeho, aneb hákem probodneš čelist jeho?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Zdaž se obrátí k tobě s prosbami, aneb mluviti bude tobě lahodně?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Učiní-liž smlouvu s tebou? Přijmeš-liž jej za služebníka věčného?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Zdaž budeš s ním hráti jako s ptáčkem, aneb přivážeš jej dětem svým?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Přistrojí-liž sobě hody z něho společníci, a rozdělí-liž jej mezi kupce?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Zdaž naplníš háky kůži jeho, a vidlicemi rybářskými hlavu jeho?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Vztáhni jen na něj ruku svou, a neučiníš zmínky o boji.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Aj, naděje o polapení jeho mylná jest. Zdaž i k spatření jeho člověk nebývá poražen?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Není žádného tak smělého, kdo by jej zbudil, kdož tedy postaví se přede mnou?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kdo mne čím předšel, abych se jemu odplacel? Cožkoli jest pode vším nebem, mé jest.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Nebudu mlčeti o údech jeho, a o síle výborného sformování jeho.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Kdo odkryl svrchek oděvu jeho? S dvojitými udidly svými kdo k němu přistoupí?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Vrata úst jeho kdo otevře? Okolo zubů jeho jest hrůza.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Šupiny jeho pevné jako štítové sevřené velmi tuze.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Jedna druhé tak blízko jest, že ani vítr nevchází mezi ně.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Jedna druhé se přídrží, a nedělí se.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Od kýchání jeho zažžehá se světlo, a oči jeho jsou jako záře svitání.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Z úst jeho jako pochodně vycházejí, a jiskry ohnivé vyskakují.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Z chřípí jeho vychází dým, jako z kotla vroucího aneb hrnce.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Dýchání jeho uhlí rozpaluje, a plamen z úst jeho vychází.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 V šíji jeho přebývá síla, a před ním utíká žalost.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Kusové masa jeho drží se spolu; celistvé jest v něm, aniž se rozdrobuje.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Srdce jeho tuhé jest jako kámen, tak tuhé, jako úlomek zpodního žernovu.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Vyskýtání jeho bojí se nejsilnější, až se strachem i vyčišťují.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Meč stihající jej neostojí, ani kopí, šíp neb i pancíř.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Pokládá železo za plevy, ocel za dřevo shnilé.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Nezahání ho střela, v stéblo obrací se jemu kamení prakové.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Za stéblo počítá střelbu, a posmívá se šermování kopím.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Pod ním ostré střepiny, stele sobě na věci špičaté jako na blátě.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Působí, aby vřelo v hlubině jako v kotle, a kormoutilo se moře jako v moždíři.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Za sebou patrnou činí stezku, až sezdá, že propast má šediny.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Žádného není na zemi jemu podobného, aby tak učiněn byl bez strachu.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Cokoli vysokého jest, za nic pokládá, jest králem nade všemi šelmami.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
