Jób 39
1 Víš-li, kterého času rodí kamsíkové, a laň ku porodu pracující spatřil-lis?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Máš-li v počtu měsíce, kteréž vyplňují? Znáš-li, pravím, čas porodu jejich?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Jak se kladou, plod svůj utiskají, a s bolestí ho pozbývají?
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Jak se zmocňují mladí jejich, i odchovávají picí polní, a vycházejíce, nenavracují se k nim?
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Kdo propustil zvěř, aby byla svobodná? A řemení divokého osla kdo rozvázal?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Jemuž jsem dal pustinu místo domu jeho, a místo příbytku jeho zemi slatinnou.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Posmívá se hluku městskému, a na křikání toho, kdož by jej honil, nic nedbá.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 To, což nachází v horách, jest pastva jeho; nebo toliko zeliny hledá.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Svolí-liž jednorožec, aby tobě sloužil, a u jeslí tvých aby nocoval?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Připřáhneš-liž provazem jednorožce k orání? Bude-liž vláčeti brázdy za tebou?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Zdaž se na něj ubezpečíš, proto že jest veliká síla jeho, a poručíš jemu svou práci?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Zdaž se jemu dověříš, že sveze semeno tvé, a na humno tvé shromáždí?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Ty-lis dal pávům křídlo pěkné, aneb péro čápu neb pstrosu?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 A že opouští na zemi vejce svá, ačkoli je v prachu osedí,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 Nic nemysle, že by je noha potlačiti, aneb zvěř polní pošlapati mohla?
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Tak se zatvrzuje k mladým svým, jako by jich neměl; jako by neužitečná byla práce jeho, tak jest bez starosti.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Nebo nedal jemu Bůh moudrosti, aniž mu udělil rozumnosti.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Èasem svým zhůru se vznášeje, posmívá se koni i jezdci jeho.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Zdaž ty dáti můžeš koni sílu? Ty-li ozdobíš šíji jeho řehtáním?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Zdali jej zastrašíš jako kobylku? Anobrž frkání chřípí jeho strašlivé jest.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Kopá důl, a pléše v síle své, vycházeje vstříc i zbroji.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Směje se strachu, aniž se leká, aniž ustupuje zpátkem před ostrostí meče,
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Ač i toul na něm chřestí, a blyští se dřevce a kopí.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 S hřmotem a s hněvem kopá zemi, aniž pokojně stojí k zvuku trouby.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Anobrž k zvuku trouby řehce, a zdaleka cítí boj, hluk knížat a prokřikování.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Zdali podlé rozumu tvého létá jestřáb, roztahuje křídla svá na poledne?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Zdali k rozkazu tvému zhůru se vznáší orlice, a vysoko se hnízdí?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Na skále přebývá, přebývá na špičaté skále jako na hradě,
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Odkudž hledá pokrmu, kterýž z daleka očima svýma spatřuje.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Ano i mladí její střebí krev, a kde těla mrtvá, tu i ona jest.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
