Jób 36
1 Zatím přidal Elihu, a řekl:
Vidare sade Elihu:
2 Postrp mne maličko, a oznámímť šíře; neboť mám ještě, co bych za Boha mluvil.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Vynesu smysl svůj zdaleka, a stvořiteli svému přivlastním spravedlnost.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 V pravdě, žeť nebudou lživé řeči mé; zdravě smýšlejícího máš mne s sebou.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Aj, Bůh silný mocný jest, aniž svých zamítá; silný jest, a srdce udatného.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Neobživuje bezbožného, chudým pak k soudu dopomáhá.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Neodvrací od spravedlivého očí svých, nýbrž s králi na stolici sází je na věky, i bývají zvýšeni.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Pakli by poutami sevříni byli, zapleteni jsouce provazy ssoužení:
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Tudy jim v známost uvodí hřích jejich, a že přestoupení jejich se ssilila.
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 A tak otvírá sluch jejich, aby se napravili, anobrž mluví jim, aby se navrátili od nepravosti.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Uposlechnou-li a budou-li jemu sloužiti, stráví dny své v dobrém, a léta svá v potěšení.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Pakli neuposlechnou, od meče sejdou, a pozdychají bez umění.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Nebo kteříž jsou nečistého srdce, přivětšují hněvu, aniž k němu volají, když by je ssoužil.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Protož umírá v mladosti duše jejich, a život jejich s smilníky.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Vytrhuje, pravím, ssouženého z jeho ssoužení, a ty, jejichž sluch otvírá, v trápení.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 A tak by i tebe přenesl z prostředku úzkosti na širokost, kdež není stěsnění, a byl by pokojný stůl tvůj tukem oplývající.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Ale ty zasloužils, abys jako bezbožný souzen byl; soud a právo na tě dochází.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Jistě strach, aby tě neuvrhl Bůh u větší ránu, tak že by jakkoli veliká výplaty mzda, tebe nevyprostila.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Zdaliž by sobě co vážil bohatství tvého? Jistě ani nejvýbornějšího zlata, ani jakékoli síly neb moci tvé.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Nechvátejž tedy k noci, v kterouž odcházejí lidé na místo své.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Hleď, abys se neohlédal na marnost, zvoluje ji raději, nežli ssoužení.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Aj, Bůh silný nejvyšší jest mocí svou. Kdo jemu podobný učitel?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Kdo jemu vyměřil cestu jeho? Kdo jemu smí říci: Èiníš nepravost?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Pamětliv buď raději, abys vyvyšoval dílo jeho, kteréž spatřují lidé,
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Kteréž, pravím, všickni lidé vidí, na něž člověk patří zdaleka.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Nebo Bůh silný tak jest veliký, že ho nemůžeme poznati, počet let jeho jest nevystižitelný.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 On zajisté vyvodí krůpěje vod, kteréž vylévají déšť z oblaků jeho,
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Když se rozpouštějí oblakové, a kropí na mnohé lidi.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 (Anobrž vyrozumí-li kdo roztažení oblaků, a zvuku stánku jeho,
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Jak rozprostírá nad ním světlo své, aneb všecko moře přikrývá?
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Skrze ty věci zajisté tresce lidi, a též dává pokrmu hojnost.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 Oblaky zakrývá světlo, a přikazuje mu ukrývati se za to, co je potkává.)
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Ohlašuje o něm zvuk jeho, též dobytek, a to hned, když pára zhůru vstupuje.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
