Jób 36
1 Zatím přidal Elihu, a řekl:
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Postrp mne maličko, a oznámímť šíře; neboť mám ještě, co bych za Boha mluvil.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Vynesu smysl svůj zdaleka, a stvořiteli svému přivlastním spravedlnost.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 V pravdě, žeť nebudou lživé řeči mé; zdravě smýšlejícího máš mne s sebou.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Aj, Bůh silný mocný jest, aniž svých zamítá; silný jest, a srdce udatného.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Neobživuje bezbožného, chudým pak k soudu dopomáhá.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Neodvrací od spravedlivého očí svých, nýbrž s králi na stolici sází je na věky, i bývají zvýšeni.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Pakli by poutami sevříni byli, zapleteni jsouce provazy ssoužení:
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Tudy jim v známost uvodí hřích jejich, a že přestoupení jejich se ssilila.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 A tak otvírá sluch jejich, aby se napravili, anobrž mluví jim, aby se navrátili od nepravosti.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Uposlechnou-li a budou-li jemu sloužiti, stráví dny své v dobrém, a léta svá v potěšení.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Pakli neuposlechnou, od meče sejdou, a pozdychají bez umění.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Nebo kteříž jsou nečistého srdce, přivětšují hněvu, aniž k němu volají, když by je ssoužil.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Protož umírá v mladosti duše jejich, a život jejich s smilníky.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Vytrhuje, pravím, ssouženého z jeho ssoužení, a ty, jejichž sluch otvírá, v trápení.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 A tak by i tebe přenesl z prostředku úzkosti na širokost, kdež není stěsnění, a byl by pokojný stůl tvůj tukem oplývající.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Ale ty zasloužils, abys jako bezbožný souzen byl; soud a právo na tě dochází.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Jistě strach, aby tě neuvrhl Bůh u větší ránu, tak že by jakkoli veliká výplaty mzda, tebe nevyprostila.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Zdaliž by sobě co vážil bohatství tvého? Jistě ani nejvýbornějšího zlata, ani jakékoli síly neb moci tvé.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Nechvátejž tedy k noci, v kterouž odcházejí lidé na místo své.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Hleď, abys se neohlédal na marnost, zvoluje ji raději, nežli ssoužení.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Aj, Bůh silný nejvyšší jest mocí svou. Kdo jemu podobný učitel?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Kdo jemu vyměřil cestu jeho? Kdo jemu smí říci: Èiníš nepravost?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Pamětliv buď raději, abys vyvyšoval dílo jeho, kteréž spatřují lidé,
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Kteréž, pravím, všickni lidé vidí, na něž člověk patří zdaleka.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Nebo Bůh silný tak jest veliký, že ho nemůžeme poznati, počet let jeho jest nevystižitelný.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 On zajisté vyvodí krůpěje vod, kteréž vylévají déšť z oblaků jeho,
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Když se rozpouštějí oblakové, a kropí na mnohé lidi.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 (Anobrž vyrozumí-li kdo roztažení oblaků, a zvuku stánku jeho,
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Jak rozprostírá nad ním světlo své, aneb všecko moře přikrývá?
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Skrze ty věci zajisté tresce lidi, a též dává pokrmu hojnost.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Oblaky zakrývá světlo, a přikazuje mu ukrývati se za to, co je potkává.)
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Ohlašuje o něm zvuk jeho, též dobytek, a to hned, když pára zhůru vstupuje.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
