Jób 35
1 Ještě mluvil Elihu, a řekl:
Och Elihu svarade, och sade:
2 Domníváš-liž se, že jsi to s soudem řekl: Spravedlnost má převyšuje Boží?
Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?
3 Nebo jsi řekl: Co mi prospěje, jaký užitek budu míti, bych i nehřešil?
Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?
4 Já odpovím tobě místně, i tovaryšům tvým s tebou.
Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.
5 Pohleď na nebe a viz, anobrž spatř oblaky, vyšší, než-lis ty.
Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.
6 Jestliže bys hřešil, co svedeš proti němu? A byť se i rozmnožily nešlechetnosti tvé, co mu uškodíš?
Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?
7 Budeš-li spravedlivý, čeho mu udělíš? Aneb co z ruky tvé vezme?
Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?
8 Každémuť člověku bezbožnost jeho uškodí, a synu člověka spravedlnost jeho prospěje.
Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.
9 Z množství nátisk trpících, kteréž k tomu přivodí, aby úpěli a křičeli pro ukrutnost povýšených,
De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;
10 Žádný neříká: Kde jest Bůh stvořitel můj? Ješto on dává zpěv i v noci.
De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;
11 On vyučuje nás nad hovada zemská, a nad ptactvo nebeské moudřejší nás činí.
Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?
12 Tehdáž volají-li pro pýchu zlých, nebývají vyslyšáni.
Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;
13 A jistě žeť ošemetnosti nevyslýchá Bůh silný, a Všemohoucí nepatří na ni.
Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.
14 Mnohem méně, jestliže díš: Nepatříš na to. Sám s sebou vejdi v soud před ním, a doufej v něho.
Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.
15 Ale nyní poněvadž nic není těch věcí, navštívil jej hněv jeho; nebo nechce znáti hojnosti této veliké.
Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,
16 A protož marně Job otvírá ústa svá, hloupě rozmnožuje řeči své.
Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.
