Jób 33
1 Slyšiž tedy, prosím, Jobe, řeči mé, a všech slov mých ušima svýma pozoruj.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Aj, jižť otvírám ústa svá, mluví jazyk můj v ústech mých.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Upřímost srdce mého a umění vynesou rtové moji.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Duch Boha silného učinil mne, a dchnutí Všemohoucího dalo mi život.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Můžeš-li, odpovídej mi, připrav se proti mně, a postav se.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Aj, já podlé žádosti tvé buduť místo Boha silného; z bláta sformován jsem i já.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Pročež strach ze mne nepředěsí tě, a ruka má nebudeť k obtížení.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Řekl jsi pak přede mnou, a hlas ten řečí tvých slyšel jsem:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 Èist jsem, bez přestoupení, nevinný jsem, a nepravosti při mně není.
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Aj, příčiny ku potření mne shledal Bůh, klade mne sobě za nepřítele,
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Svírá poutami nohy mé, střeže všech stezek mých.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Aj, tím nejsi spravedliv, odpovídám tobě, nebo větší jest Bůh nežli člověk.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Oč se s ním nesnadníš? Žeť všech svých věcí nezjevuje?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Ano jednou mluví Bůh silný, i dvakrát, a nešetří toho člověk.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Skrze sny u vidění nočním, když připadá hluboký sen na lidi ve spaní na ložci,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 Tehdáž odkrývá ucho lidem, a čemu je učí, to zpečeťuje,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 Aby odtrhl člověka od skutku zlého, a pýchu od muže vzdálil,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 A zachoval duši jeho od jámy, a život jeho aby netrefil na meč.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Tresce i bolestí na lůži jeho, a všecky kosti jeho násilnou nemocí,
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 Tak že sobě život jeho oškliví pokrm, a duše jeho krmi nejlahodnější.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hyne tělo jeho patrně, a vyhlédají kosti jeho, jichž prvé nebylo vídati.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 A tak bývá blízká hrobu duše jeho, a život jeho smrtelných ran.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Však bude-li míti anděla vykladače jednoho z tisíce, kterýž by za člověka oznámil pokání jeho:
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 Tedy smiluje se nad ním, a dí: Vyprosť jej, ať nesstoupí do porušení, oblíbilť jsem mzdu vyplacení.
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 I odmladne tělo jeho nad dítěcí, a navrátí se ke dnům mladosti své.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Kořiti se bude Bohu, a zamiluje jej, a patřiti bude na něj tváří ochotnou; nadto navrátí člověku spravedlnost jeho.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Kterýž hledě na lidi, řekne: Zhřešilť jsem byl, a to, což pravého bylo, převrátil jsem, ale nebylo mi to prospěšné.
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 Bůh však vykoupil duši mou, aby nešla do jámy, a život můj, aby světlo spatřoval.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Aj, všeckoť to dělá Bůh silný dvakrát i třikrát při člověku,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 Aby odvrátil duši jeho od jámy, a aby osvícen byl světlem živých.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Pozoruj, Jobe, poslouchej mne, mlč, ať já mluvím.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Jestliže máš slova, odpovídej mi, nebo bych chtěl ospravedlniti tebe.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Pakli nic, ty mne poslouchej; mlč, a poučím tě moudrosti.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
